Dags att vakna och börja värma upp!
Det är kallt och mörkt i Kiruna den här tiden på året. Det är också fullt med snö och man vill sova längre på morgonen. Det är lockande att ignorera väckarklockan, vända sig om, dra det varma täcket tätare omkring sig och fångas av sömnen igen. Bara tio minuter till.
Det är kallt och mörkt där Rosetta befinner sig nu också, och jag undrar hur det känns att vakna om man som Rosetta har sovit i 2.5 år? Kanske tycker man då faktiskt att det är skönt att väckarklockan äntligen ringer? Jag hoppas åtminstone att rymdsonden inte bestämmer sig för att somna om. (Bara tio minuter till?)
I tio år har Rosetta varit på väg och det är ännu en bit kvar till målet: kometen Churyumov-Gerasimenko. Men nu är det åtminstone dags att börja värma upp; både rymdsonden och rymdforskarna.
I dag ska vi vänta hela dagen på Rosettas bekräftelse att farkosten verkligen har vaknat och är redo för det stora äventyret som väntar. Jag hoppas att jag också vaknar till och inser att det är dags också för oss forskare att förbereda oss på allvar. Det känns fortfarande – mindre än ett par timmar innan Rosettas väckarklocka ska ringa – en aning overkligt.
Jag tittar på all snön och undrar hur kometen egentligen ser ut. Smutsigare än det vita fluffiga som omger mig föreställer jag mig. Jag tar upp en snöklump och funderar på hur många människor som varit inblandade i Rosetta-projektet och hur många timmars arbete vi tillsammans lagt ner. Allt för att möjliggöra ett möte med en smutsig snöboll någonstans långt ute i rymden.
Gabriella Stenberg Wieser
Rymdforskare, IRF-Kiruna
