Vi läser på ESA:s webbplats att det finns planer på att bygga en bas på månen av uppblåsbara moduler som täcks över med ett byggmaterial med hjälp av en 3D-skrivare! Spännande tycker vi och hör med vår rymdexpert Johan Köhler, som tidigare arbetat på Robotics på ESTEC, om detta verkligen skulle funka?
Hur realistiskt är det här projektet?
Den grundläggande tekniken med 3D-skrivare är ju redan väl utvecklad
och går framåt snabbt. Utmaningarna med det här projektet är att kunna
utnyttja material och energi som finns tillgängligt på månen för att
forma det till andvändbara strukturer. Här måste både materialkemiska
problem och ren materialhantering med mekaniska system lösas. Dessutom
måste hela systemet fungera hyfsat automatiskt, helst utan någon
tillsyn, i den krävande miljön på månytan. Stora temperaturvariationer,
vakuum, strålning och skarpa dammkorn ställer till stora problem.
Utöver själva 3D-skrivaren skulle man antagligen vilja ha robotar som
bygger ihop de färdiga delarna till en månbas. Ett sådant system kräver
stora insatser för att utveckla robottekniken också. Till detta kommer
naturligtvis kostnaden och svårigheten att överhuvudtaget flyga till och
landa utrustning på månen. Men om människan ska kunna skicka längre
expeditioner till månens yta, är konceptet ändå lovande och värt att
undersöka idag, som ESA gör.
Om det blir verklighet, när kan man börja bygga på månen?
Det är väldigt svårt att sia om när ett bygge med den här tekniken
kan komma igång. Idag planeras inga europeiska landare på månen i
närtid, och först i tur står rovrar för utforskning (robotbilar) och
system för att skicka tillbaka ytprover från månens polområden. Möjligen
skulle man kunna tänka sig att en testversion av en 3D-skrivare skulle
kunna flyga till månen på 2030-talet, men en månbas byggd på tekniken
ligger nog ännu längre fram i tiden.
Om man väljer att inte bygga en månbas kan man då tänkas använda tekniken med 3D-skrivare till något annat som är användbart?
3D-skrivare används ju redan idag på jorden för att bygga modeller av
olika konstruktioner snabbt, men även för att producera komplicerade
former snabbt, särskilt om de inte behövs i stora antal. För
rymdbranschen kan tekniken användas till just sådana komplicerade former
av olika detaljer som då kan tillverkas i ett stycke istället för att
fogas samman av flera bitar. På så vis kan förhoppningsvis kostnaden gå
ned och säkerhet och prestanda ökas.
