Den 12 oktober klockan 18:15:01 UTC fick jag äran att bevittna uppsändningen av det andra paret satelliter inom IOV-fasen av Galileo på plats vid Europas raketbas i Kourou, Franska Guiana.
Dagen började dock med att vi fick åka ut till raketen, som var av typen Soyuz, och på den första bilden poserar jag stolt framför ekipaget som man någon timme senare påbörjade tankningen av. Det lilla huset som man ser skydda raketen kör man sedan bort på räls ca 55 minuter innan start. Efter titten på raketen bar det av till kontrollrummet där det annonserades att tankningen påbörjats och då förstod vi att det fanns goda möjligheter att raketen skulle gå iväg på utsatt tid och att vädret inte beräknades ställa till det. Efter en snabb lunch så åkte vi ut till åskådarplats och en nervös väntan tog vid. Vi stod på ca 5 km avstånd och raketen såg verkligen pytteliten ut på det avståndet och man hade huggit ner regnskogen som i en gata för att man skulle se ordentligt ifrån denna plats. Några minuter innan start så rusade de flesta ut ur det mot den starka solen skyddande tältet för att se bättre. När sedan raketen startade var det hela ganska snabbt över, även om det går ganska sakta i början av en raketfärd. Det är ju så att dragkraften från raketmotorerna är konstant under en uppsändning och att ekipaget får sin acceleration pga. att man hela tiden tappar massa. När sedan Soyuz försvunnit utom synhåll bar det åter av till kontrollrummet där raketoperatören annonserade uppsändningen som lyckad då satelliterna och det övre steget (av typen Fregat) gått in i ”cruising phase” i väntan på satellitseparation. Denna separation skedde sedan ca 3 timmar och 40 minuter efter start och även den var lyckad och det stora jublet utbröt sedan när man fick första kontakt med satelliterna. Det roligaste på hela resan var nästan att se projektledaren på ESA Javier Benedicto’s glädje när detta skedde. Efter detta var det dags att fira denna lyckade uppsändning och under kvällen fick jag även reda på att satelliterna felfritt fällt ut sina solpaneler och riktat dem mot solen för att börja ladda batterierna.
IOV-fasen (In Orbit Validation) tjänar till att verifiera Galileosystemet och man kommer nu att för första gången kunna genomföra en positionering på Jorden enbart baserad på Galileosatelliter. Efter detta kommer Galileokonstellationen i rask takt fyllas med satelliter under 2013 och 2014 för att man i slutet av 2014 kunna erbjuda Galileo’s efterlängtade tjänster. Det återstår alltså åtskilligt med uppsändningen med både Soyuz och Ariane 5 inom Galileoprogrammet och det är bara att hoppas att man får möjligheten att se detta igen.
Bild : Kontrollrummet i Kourou
/Robert
