Från observationssatellit till rymdskrot

Bara veckor efter att Envisat firat sitt tionde år i omloppsbana bröts kommunikationen plötsligt den 8 april 2012. Källa: ESA.

Envisat, ESA:s största jordobservationsatellit som skickades upp 2002, avslutade sitt uppdrag i våras efter att man tappat kontakten med satelliten och inte lyckats återuppta den. Efter lång och trogen tjänst var det dags för Envisat att pensionera sig och tyvärr blir rymdskrot.  

När Envisat ritades och byggdes, mellan 1987-1990, ansåg man inte att rymdskrot vara ett särskilt allvarligt problem. Det fanns därför exempelvis inga tydliga riktlinjer för hur man minimerar riskerna för att gamla satelliter ska bli rymdskrot efter avslutat uppdrag, något man har idag.

Först senare, under tiden efter att Envisat skjutits upp och tagits i drift blev satellitens omloppsbana på cirka 780 km höjd en riskfylld rymdskrotsmiljö eftersom det var en höjd som väldigt många satelliter befann sig på. Det blev extra tydligt 2009 när den amerikanska kommunikationssatelliten Iridium 33 krockade med den ryska satelliten Cosmos-2251. Kollisionen skedde på 789 km höjd och berodde på att satelliternas omloppsbanor korsades exakt samtidigt.

En sänkning av Envisat till en lägre bana som skulle möjliggöra ett återinträdde inom 25 år var aldrig ett alternativ på grund av satellitens design och begränsade mängd bränsle. Under 2010 har dock en del av det återstående bränslet används för att sänka satelliten till en lägre och mindre trång omloppsbana på 768 km höjd. Resten av bränslet ska sedan vara tillräckligt som reserv för att kunna undvika kollisioner i flera år framöver.

Under sin långa livslängd försåg Envisat inte bara forskare med viktiga jordobservationsdata  utan även många operativa tjänster som övervakning av översvämningar och oljeutsläpp.