Den 6 oktober 1992 sköts den svenska satelliten Freja upp från den kinesiska rymdhamnen Jiuquan Satellite Launch Center.
Freja var specialiserad på kopplingar mellan den inre magnetosfären och jonosfären längs med norrskensfältlinjer.
Dessutom fanns instrument för optisk återgivning av norrsken på satelliten.
Vi kontaktade professor Rickard Lundin på IRF i Kiruna som var med och ledde Freja-projektet.
Bild: Rickard Lundin
Vad innebar uppsändningen av Freja för forskare inom rymdfysiken?
Freja betydde mycket för svensk rymdforskning, kanske inte lika mycket som Viking, den första svenska satelliten, men den markerade fortsättningen på ett unikt framgångsrecept - ett nationellt rymdforskningsprogram med internationell forskaranknytning. Sverige visade framfötterna, visade att även ett litet land kan genomföra komplicerade satellitprojekt och bedriva rymdforskning i den internationella frontlinjen. Jag tror att de flesta svenska forskare inom vårt gebit kände stor stolthet av den internationella uppskattning bland forskare som projektet gav.
Vilka forskningsresultat man fått från Freja?
Freja producerade under sin tid (4 år) unik information med högre upplösning i tid och rum än vad något annat internationellt projekt tidigare mäktat. Bara detta gjorde det möjligt att göra nya intressanta upptäckter inom rymdplasmafysiken. Att gå in i detaljer här skulle emellertid leda för långt.
Hur vill du sammanfatta missionen?
En mycket lyckad mission. Fungerade tekniskt och operationellt synnerligen väl. Innefattade nydanande teknik för markkontroll och datanedtagning. NASA gjorde stora ögon när det visade sig att man kunde operera och programmera sina instrument i rymden via Internet. Freja var den första internetsatelliten!
Här kan du läsa om andra svenska satelliter
