Igår hade jag min presentation under COSPAR och jag börjar förstå hur det måste kännas för idrottarna som snart börjar tävla i London-OS, i blickfånget för hela världen. Mitt framträdande direktsändes inte över halva klotet, men världseliten inom mitt forskningsområde satt samlad i auditoriet och väntade på att syna min presentation med titeln ”Relative nuclei abundance inside the Russian part of the ISS”.
Sista minuterna innan var olidliga, det kändes nervöst att prata. Tankar som "jag har ju egentligen inget att berätta", "folk kommer tycka jag är en tidsslösare" for genom huvudet och svetten lackade.
Innan mitt framträdande hade tre dagar av konferensen gått. Jag jonglerade dagarna mellan att försöka hinna se och lyssna på potentiellt intressanta presentationer och samtidigt jobba på min egen presentation. Dessutom, eftersom att det här är min första stora konferens, hade jag ingen aning om vad jag kunde förvänta mig innan och mycket energi gick åt till att bara hitta i lokalerna, komma in i rytmen och komma åt internet.
"Next speaker Mr Oscar Larsson", då var det bara att tuta och köra...
Så här i efterhand är jag nöjd med resultatet. Presentationen gick bra och jag fick några frågor som jag försökte svara på och en del kommentarer som jag kan ta med mig tillbaka till vårt fortsatta arbete med dataanalysen. Så med tre dagar kvar av konferensen finns det flera intressanta föredrag och mycket tid att träffa kollegor och diskutera nya infallsvinklar, problem, lösningar och samarbeten.
Nu kan jag slappna av och börja jobba på riktigt!
/Oscar
