Svenska forskare har fått en möjlighet att flyga sina instrument med en kinesisk forskningssatellit till Mars. Det kinesiska projektet har arbetsnamnet Mars 2013. Två instrument från IRF, Institutet för rymdfysik, i Kiruna och Uppsala har fått plats ombord. Vi har pratat med Martin Wieser i Kiruna och Mats André i Uppsala, som är ansvariga för instrumenten.
Vad är det för forskning som ska göras på Mars med de två instrumenten?
Det övergripande vetenskapliga målet för både Kiruna och Uppsala är att studera solvindens effekter på hur marsatmosfären eroderar. Vi behöver flera instrument för att kunna titta på ett stort intervall i energin hos de partiklar som åker iväg. Med våra instrument vill vi undersöka hur ämnen i atmosfären lämnar den och vad sådana effekter beror på.
Genom att jämföra flera himlakroppar hoppas vi att så småningom förstå varför atmosfärer kan stanna kvar under lång tid på en planet. Vilket är väldigt trevligt om liv ska kunna utvecklas och finnas kvar på planeten.
Är det första gången en kinesisk satellit åker till Mars?
För ett helt kinabyggt projekt – ja! Det är dock inte den första kinesiska rymdfarkosten till Mars. En mindre kinesisk farkost, Yinghuo-1, följer med på den ryska Phobos-Soil-sonden till Mars. IRF deltar med två miniatyriserade jonsensorer på Yinghuo-1 och med en likadan sensor på den ryska moderfarkosten.
Ni på IRF är ju vana att samarbeta i olika satellitprojekt med rymdorganisationer runt om jorden (Europa, USA, Japan, Indien, Ryssland) men är det något som skiljer när det gäller att samarbeta med Kina?
Internationellt samarbete är normalt i den här branschen. Vi som bygger nyttolaster behöver flygmöjligheter och söker dem över hela världen. Kina öppnar nya möjligheter som vi inte har kunnat finna någon annanstans. Vår kinesiska samarbetspartner för projektet är ny för oss så det är både en möjlighet och en utmaning. Vi har just nu svenska instrument på satelliter i bana runt jorden, Mars, Venus och Saturnus med dess månar, samt instrument som är på väg till en komet. Och jobbar alltså på mera.
Spännande! Vad tycker du Martin är det bästa med att jobba med rymden och vad arbetar du som på IRF och sedan när?
Det är blandningen mellan vetenskap, teknik och propjektledning, särskilt när man samarbetar med grupper från olika kulturer.
Jag är senior forskare, och kom till IRF 2005.
Och du Mats?
Jag tycker det är roligt att få göra rymdfysik "hela vägen". Vi har möjlighet att gå från en lös idé om vad vi vill studera i rymden (säg, varför försvinner atmosfären från både Mars och jorden ut i rymden), göra en mer detaljerad plan för vad vi vill göra, designa ett eller flera instrument som behövs, så småningom få iväg instrumenten ut i rymden, förstå vad vi egentligen mäter, prata med en massa andra forskare, och till slut göra modeller av hur fysiken i rymden faktiskt fungerar. Och just idag är jag alltså på steget att prata med en massa andra forskare, på ett möte i Brugge i Belgien där jag befinner mig. Vi tar detaljerade mätningar från jorden, och jämför med andra planeter.
Jag är professor, anställd av Institutet för rymdfysik. Det har jag varit sedan 2000. Mycket av projektledningen för vårt instrument med kineserna till Mars sköts av docent Jan-Erik Wahlund. Vi finns båda i Uppsala.
Bild: Mats André. Foto: Johan Köhler
Översta bilden: Gruppbild på IRF under leveransen till Yinghuo-1 för Phobos-Soil. IRFs sensorer syns i mitten av bilden (med rött omslag) tillsammans med den kinesiska processorn (svart låda).
Bakre raden från vänster: Martin Wieser (IRF), Zhong Xiuping (CSSAR), Herman Andersson (IRF)
Främre raden, från vänster: Zhang Aibing (CSSAR), Stefan Karlsson (IRF), Zhang Zhongwei (CSSAR)
CSSAR: Center for Space Science and Applied Research ,Chinese Academy of Sciences
