Torsdagen den 10 mars 2011 anordnade Svenska nationalkommittén för radiovetenskap vid Kungl. Vetenskapsakademien, SNRV, rubricerad sammankomst. Jag själv liksom Rymdstyrelsen var där som åhörare och jag noterade även en rad andra rymdpersonligheter i församlingen. Inte minst Bengt Hultqvist, som en gång i tiden var den förste föreståndaren för vad vi idag känner som Institutet för Rymdfysik (IRF) i Kiruna, som var moderator för dagen.
Det hela inleddes med Donal Murtagh från Chalmers som berättade om den svenska satelliten ODIN som firar 10 år i livet i år. ODIN har bl. a. spelat mycket stor roll för vår förståelse av ozonlagret och hur det varierar i tid. Man har alltså mätt ozonhalten i atmosfären under 10 års tid och kunnat se stora variationer i ozonhålen över tid och dess utbredning över nord- respektive sydpolen. När man kombinerar ODIN-data med andra data från 80- och 90-talet så ser man att uttunningen av ozonlagret verkar ha avstannat och att en viss återhämtning skett under 00-talet.
Därefter var det Hans Olofssons (föreståndare för Onsala rymdobservatorium) tur att inta scenen och berätta om projektet LOFAR (LOw Frequency ARray). Detta är typ av antennpark som är distribuerad, och under uppbyggnad, runt om i Europa. 6000 antenner fördelade på 50 stationer i fem olika länder är vad det handlar om och en sådan park är just nu under uppbyggnad vid Onsala rymdobservatorium. Denna infrastruktur syftar till att ge forskarna möjlighet att studera universum på radioområdet. Detta gör att man kan utläsa helt annan information om vårt universum än på t.ex. röntgenområdet, UV- och IR-området.
Sist ut var Esa Turunen som är chef över EISCAT (European Incoherent SCATter) vart huvudsits ligger i Kiruna. Även detta är ett antennsystem men denna infrastruktur är avsedd för att göra mätningar på vår jonosfär, även om man kan använda anläggningen till att mäta in rymdskrot. Dagens system består av antenner på Svalbard och i Tromsö i Norge, i Kiruna i Sverige och i Sodankylä i Finland och kan göra 2-dimensionella mätningar i jonosfären. Esa berättade vidare om planerna på att även bygga en infrastruktur för 3-dimensionella mätningar, EISCAT-3D.
När man kommer med flyg till Kiruna och gör inflygningen mot flygplatsen ser man faktiskt en gigantisk parabolantenn med 30 meter i diameter och det är EISCAT-antennen. Kolla efter den nästa gång ni flyger till Kiruna ;-)
/Robert Lundin, Rymdstyrelsen
Bild 1: Hans Olofsson, Rymdstyrelsen
Bild 2: (från vänster) Donald Murtagh, Bengt Hultqvist och Esa Turunen, Rymdstyrelsen
