I veckan reste jag till Bremen tillsammans med vår generaldirektör Olle Norberg och rymdexperten Sven Grahn för att delta i ”Rexus & Bexus Experimental Results Symposium” – en workshop för de studenter som under hösten 2009 och våren 2010 genomförde rymdexperiment på raketerna Rexus-7 och Rexus-8 och ballongerna Bexus-8 och Bexus-9.
Studentaktiviteterna på Esrange startade redan 1995 då den första Rexusraketen sändes upp. Programmet fick en nystart 2007 då Rexus & Bexus blev ett svensk-tyskt studentprogram med den europeiska rymdstyrelsen ESA som samarbetspartner. Programmet Rexus & Bexus är idag öppet för universitetsstudenter och forskarstuderande från alla ESA:s medlemsstater och samarbetsländer. Två studentraketer och två studentballonger sänds upp från Esrange årligen med ca 10-12 studentexperiment sammanlagt.
Bremen mötte oss med fint väder och rymdstämningen anades redan i ankomsthallen som var utsmyckad med en stor modell av den internationella rymdstationen ISS och en välkomstskylt ”Bremen - stadt der luft- und raumfahrt” (Bremen – luft- och rymdfartstad). Flera betydelsefulla rymd- och flygteknikföretag, såsom tyska delen av EADS Astrium och Airbus samt OHB, har Bremen som sin hemmabas. Man ska inte heller glömma rymdinstitutet tillhörande den tyska luft- och rymdfartstyrelsen DLR som var värd för workshopen.
Målet med workshopen var att ge studenterna möjlighet att presentera resultat från sina rymdexperiment, utbyta erfarenheter, få feedback från experter samt träffa personer från de olika rymdföretagen. Sammanlagt deltog ca 80 personer i sammankomsten – entusiastiska Rexus & Bexus studenter från flera europeiska länder, representanter från rymdstyrelser, experter från forskningsinstitut och rymdföretag. De sistnämnda spanade aktivt efter tänkbara framtida medarbetare. Sven Grahn var en av sju särskilt inbjudna experter som ingick i den panel som skulle fråga ut studenterna och komma med konstruktiv kritik och råd inför framtida rymdexperiment. Sven tyckte att det var extra roligt att medverka vid workshopen då han var en av initiativtagarna till den första svenska Rexusraketen vid Esrange 1995.
Studenternas presentationer var mycket professionella med bra text- och bildmaterial, tydligt budskap och ärlig analys av sina framgångar och missöden. Experimenten var riktigt svåra och inom olika teknik- och forskningsområden – bl dessa fanns solsensor, flygande återvinningsbar kapsel för mätningar av elektriska och magnetiska fält i rymden, anläggning för att motverka störningar under sondraketflygning, ballongbaserad mikrogravitationsplatform, rymdutrustning för mottagning av signaler från fartyg, sensor för atmosfärsmätningar m m. Vill ni veta mer om de olika projekten – besök gärna internet och sök efter reel.SMART, Vibra-Damp, TUPEX-3, LAPLander, BUGS, NAVIS, COMPASS, CRIndions, Mondaro, MATI och SO-High (ni kommer att hitta många roliga youtube-klipp och annat nyttigt material).
Många studenter berättade att medverkan i Rexus & Bexus har varit det roligaste och mest lärorika tiden under deras studietid – utöver byggandet av rymdexperimentet lärde de sig projektledning, framtagning av dokumentation, teamwork och ”outreach” Alla som har en fot i rymdbranschen vet att det är ju inte riktigt ”100 % success rate” som gäller för ett enskilt rymdexperiment. I studenternas fall kunde man tydligt se att det var oftast elektronikexperimenten som hade gått smidigast medan experiment med inslag av komplexa mekaniska strukturer var mer krävande.
I Bremen passade vi även på att besöka det 146 m höga falltornet där man utför korttids tyngdlöshetsexperiment under fritt fall med eller utan katapult – mer om detta i ett senare inlägg.
Bild 1: Sven Grahn på flygplatsen.
Bild 2: Olle Norberg med KTH:s studenter Erik Sund och Christian Jonsson från LAPLander-teamet.
Kristine Dannenberg är forskningshandläggare på Rymdstyrelsen. Läs mer om henne här.
