Väderbitna journalister och fotografer hurrade när Atlantis sköt upp mot den klarblå himlen. Braket var öronbedövande. Ett krackelerande ljud som inte liknar något annat. Det krävs enorma krafter att lösgöra sig från moder jord.
När jag var 15 år och spanade upp mot stjärnhimlen för att titta på Sputnik i oktober 1957 kunde jag inte ens drömma om att en dag stå på Cape Canaveral och se en bemannad farkost lyfta mot en rymdstation byggd av människor.
Nu ska Atlantis utföra diverse uppdrag under tolv dagar och sedan återvända till landningsbanan för sista gången. Det är bara att önska att USA skapar en fortsättning för människan i rymden. Vi kan inte lägga av nu.
