Bild: Jonmotorn till SMART-1
Inom ramen för ESA’s teknikharmoniseringsarbete som syftar till att kartlägga vilken teknikutveckling som bedrivs i Europa så avhandlades bland annat elektrisk framdrivning för satelliter den 10 december. Detta är ett alternativ till den konventionella kemiska framdrivningen och elektrisk framdrivning används endast ombord på satelliter, I de flesta fall har en satellit med sig ett motorsystem med någon form av bränsle för att vrida och vända satelliten i rymden samt att genomföra bankorrigeringar.
Framdrivning i rymden följer Newtons tredje lag om kraft och reaktionskraft generellt oavsett om man talat om kemisk eller elektrisk framdrivning. Det finns en rad varianter av elektrisk framdrivning där olika tekniska koncept utnyttjas och ett av dem är jonmotorn. En jonmotor fungerar konceptuellt så att man genererar en laddad partikel ombord på satelliten som sedan accelereras i ett elektriskt fält. Sedan skjuts denna partikel ut ifrån satelliten i en viss riktning och ger upphov till en kraft som verkar på satelliten i motsatt riktning. På så sätt kan man vrida och vända på sin satellit beroende på hur man applicerar denna kraft.
Elektrisk framdrivning blir en allt vanligare framdrivningsteknik för satelliter och i början på 2000-talet användes denna teknik på den europeiska satelliten SMART-1 för att flyga till månen. SMART-1 byggdes i Sverige med Rymdbolaget som huvudansvarig leverantör.
/Robert
