Columbia var NASA:s allra första rymdfärja och togs i bruk redan 1981. Den genomförde hela tjugosju lyckade flygningar innan något gick väldigt fel. Columbia påbörjade sin sista färd den 16 januari 2003. Vid återinträdet till jordens atmosfär på morgonen den 1 februari, efter sexton dagar i rymden, förlorade NASA radiokontakten med rymdfärjan.
Den efterföljande utredningen visade att olycksorsaken var att ett fragment av isoleringsskum lossnat vid uppsändningen, vilket också kunde verifieras genom att studera videodokumentation. Att fragment lossnade var känt och accepterat, men denna gång lossnade en ovanligt stor bit som träffade och skada delar av rymdfärjans värmesköld. Detta fick förödande konsekvenser vid återinträdet i atmosfären då hettan från inbromsningen trängde in i delar av konstruktionen via skadan i skölden. Rymdfärjan förstördes på ett ögonblick och alla sju astronauter ombord omkom.
Början på slutet
Columbia, och uppdraget STS-107, var den andra rymdfärjekatastrofen efter Challenger, som drabbades av ett haveri direkt efter uppsändningen 1986 inför miljontals åskådare. Med denna nya katastrof ansåg NASA att riskerna till sist blev för stora med rymdfärjorna och Columbia-katastrofen ledde till att rymdfärjeflottan lades ned 2011.
Direkt efter att Columbia havererat pausades användningen av rymdfärjan i över två år under tiden utredningen färdigställdes. Den svenska astronauten Christer Fuglesang stod då som näst i kö att resa till rymden med rymdfärjan och det skulle nu ta över tre år till innan han 2006 kunde bli första svensk i rymden. Fuglesang berättar för Göteborgsposten i mars 2022 att olyckan med Columbia trots allt inte förändrade hans mål.
– Jag visste att det fanns risker. Det där var inget som fick mig att ändra mig. Min familj fortsatte också att stötta mig. När man är rädd för något är det oftast för det okända, men det jag höll på med kändes väldigt välbekant och både jag och familjen var så införstådda med allt. Vi umgicks ju också med andra astronautfamiljer.
Före och efter sin flygning 2006 och 2009 skrev Christer Fuglesang dagbok för oss på Rymdstyrelsen. De går att läsa på vår sida om den internationella rymdstationen
Besättningen och forskningen
De sju besättningsmedlemmarna: Rick Husband, befälhavare, Michael Anderson, befälhavare för nyttolast, David Brown, uppdragsspecialist, Kalpana Chawla, uppdragsspecialist, Laurel Clark, uppdragsspecialist, William McCool, pilot, och Ilan Ramon, nyttolastspecialist från den israeliska rymdorganisationen, hade 24 timmar om dygnet utfört vetenskapliga experiment i två skift. Totalt utförde de omkring 80 experiment inom biovetenskap, materialvetenskap, vätskefysik och annat innan de påbörjade sin återkomst till jordens yta.
På marken fanns bland annat ett lag av svenska forskare, med professor Dag Linnarsson från Karolinska Institutet i spetsen. Till Aftonbladet berättade Linnarsson den 2 februari 2003 att han blivit helt förkrossad när han på plats vid Kennedy Space Center inväntade besättningen.
- Det är fruktansvärt. Vi har tränat ihop inför rymdfärden under två års tid. Jag lärde känna dem mycket väl. […] De var alltid på strålande humör, både före och under flygningen, berättade Dag Linnarsson.
I över ett decennium hade Linnarsson och hans kollegor studerat hjärtmuskeln- och lungornas kapacitet i tyngdlöshet. Ett projekt som skulle avslutas med studier av besättningen på Columbia STS 107.
Sedan katastrofen med Columbia har säkerhetsarbetet kring rymdfärder varit a och o. Det har sedan dess inte förekommit någon olycka med dödlig utgång hos de stora rymdorganisationerna och mycket arbete görs för att det ska fortsätta vara så framöver.
