Bloggen - Astronomi

Pluto kan ha isvulkaner

Pluto är solsystemets största dvärgplanet, som trots sin kalla yta har väckt ett hett intresse. En ny studie visar på att isiga lavaströmmar nyligen kan ha täckt stora delar av Plutos yta, men ingen vet hur himlakroppen genererat tillräckligt med värme för att möjliggöra vulkanisk aktivitet.
Isig vulkan
Shutterstock
Illustration av en isig vulkan.
Ämnen:
´
Publicerad
2022-04-12
Dela artikel:

Pluto ligger i ytterkanten av vårt solsystem, nästan 40 gånger längre ut från solen än jorden, och är kanske mest känd för att ha förlorat sin planetstatus år 2006. Ursprungligen hade man antagit att Pluto var ungefär lika stor som jorden, men efter mer detaljerade studier kunde man se att så inte var fallet. Beslutet att degradera Pluto från planet till dvärgplanet baserades bland annat på himlakroppens storlek, som endast uppnår 0,2 procent av jordens massa.

NASA:s rymdsond New Horizon blev den första att flyga nära Pluto när den passerade dvärgplaneten år 2015. Ett team med forskare vid Southwest Research Institute i Colorado har sedan dess studerat Pluto med hjälp av bilder från rymdsonden, tillsammans med äldre data. I en ny studie presenteras intressanta upptäckter om den kalla lilla himlakroppen.

Den nya studien visar att det nyligen kan ha funnits isiga lavaströmmar på Pluto som orsakats av stora isvulkaner, så kallade kryovulkaner. I denna kontext innebär ”nyligen” visserligen runt en miljard år. För oss är det länge sedan, och det finns inga tecken på att vulkanerna fortfarande är aktiva. Men det rör sig samtidigt bara om en fjärdedel av solsystemets totala ålder, och ingen kan förklara varifrån värmen kommit för att generera utbrotten.

Den mest högupplösta bild som finns av Wright Mons, tagen på runt 48 000 kilometers avstånd av New Horizon 2015.
NASA/JHUAPL/SwRI

Den mest högupplösta bild som finns av Wright Mons, tagen på runt 48 000 kilometers avstånd av New Horizon 2015.

Wright Mons

Forskarteamet bakom studien har främst fokuserat på en ”bergstruktur” på Pluto som heter Wright Mons och reser sig fyra till fem kilometer över ytan. Plutos densitet (täthet) tyder på att det finns en kärna av sten i mitten av dvärgplaneten, men de yttre lagren består av blandningar av olika isar av fruset vatten, metan, kväve och troligtvis även ammoniak och kolmonoxid. Beräkningar säger att Pluto kan ha nästan lika mycket vatten på dess yta som vi har här på jorden.

Wright Mons mäter runt 150 kilometer tvärs över sin bas, med en 40–50 kilometer bred hålighet i mitten. På platsen runt Wright Mons finns inga nedslagskratrar, vilket indikerar att strukturen inte är äldre än en till två miljarder år. Många andra områden på Pluto är gamla nog att ha samlat på sig ett stort antal nedslagskratrar som inte har täckts av ny is sedan dess. Allt detta stödjer forskargruppens tes, nämligen att Wright Mons är en kryovulkan.

Med vulkanmått mätt är Wright Mons stor. Dess volym mäter över 20 tusen kubikkilometer, vilket är ungefär detsamma som vulkanen Mauna Loa på Hawaii. Wright Mons storlek är extra imponerande när man räknar in Plutos storlek, som är ungefär en sjättedel av jordens i diameter.

Slask istället för magma

I stället för att spruta smält sten får kryovulkaner utbrott av isvatten. Eller snarare utbrott av en slaskig, kristallrik ”gröt”. Wright Mons och det omkringliggande området verkar bestå av tjocka lager av vattenis. Det är troligt att det rör sig om just vatten, eftersom det fryser mer kompakt än många andra ämnen. Isar av till exempel kväve eller metan skulle inte kunna stödja eller bevara en struktur av Wright Mons storlek. Plutos yttemperatur är långt under -200 grader Celsius så vattenisen har här förmågan att forma branta berg som håller för evigt utan att sjunka.

Det finns idag ingen känd källa som kan ha värmt upp dvärgplaneten tillräckligt för att möjliggöra utbrotten. De tidvattenkrafter som gör Jupiters måne Io till solsystemets mest vulkaniskt aktiva himlakropp finns inte här. Jupiter drar och sliter i Io med sin gravitation och det är friktionen som genererar värmen, men Pluto är helt ensam vid solsystemets rand utan påverkan av en näraliggande himlakropp.

Forskarteamet bakom studien spekulerar i stället i att Pluto på något sätt har behållit lite av värmen från sitt bildande, som av något skäl inte har kunnat läcka ut från himlakroppen förrän senare i Plutos historia. Denna teori stämmer överens med den om att Pluto har ett djupt flytande vattenhav under ytan, vilket tidigare studier indikerat.

Inte ensam av sitt slag

Även om denna studie fokuserat på Wright Mons, är vulkanen inte den enda av sitt slag. Söder om Wright Mons finns ytterligare en trolig kryovulkan, som kallas Piccard Mons. Piccard Mons är mycket större än Wright Mons, och har likt sin granne en stor, central hålighet.

Det kommer troligtvis dröja många år innan vi får reda på mer om Pluto. Att en rymdsond faktiskt befunnit sig vid dvärgplaneten är inget mindre än ett tekniskt mirakel och idag finns inga planer på ett återbesök. Vi får helt enkelt fortsätta spekulera i vad som gett upphov till dessa isiga vulkaner med den data vi redan har.

Läs originalartikeln om dessa isiga vulkaner på Pluto på The Conversation.