Lucy i himlen hero

Lucy i himlen

I mitten av oktober började rymdsonden Lucy sin resa mot en hittills outforskad del av solsystemet: asteroidklustren Jupiters trojaner. Asteroiderna härstammar från solsystemets födelse och Lucy hoppas kunna ge svar på vad dessa planeternas byggstenar består av.
Illustration av Lucy
Southwest Research Institute
Illustration av Lucy.
Publicerad
2021-10-29
Dela artikel:

Egentligen handlar utforskandet av universum bara om att man vänder den nyfikna blicken utåt istället för inåt i sökandet efter hur allt egentligen fungerar. För att vi ska förstå hur människan och allt annat liv uppstått på jorden är galaxer lika viktiga som vattenmolekyler men till skillnad från vatten, som särskilt nu på hösten finns överallt omkring oss, ligger stjärnor, planeter och galaxer på omöjliga avstånd ifrån oss.

Vårt solsystem är i kosmiska mått mätt så kompakt att det nästan är löjligt. Ändå skulle det ta nästan två år för historiens hittills snabbaste farkost att nå Neptunus, den yttersta planeten i vårt solsystem som när den är som närmast jorden fortfarande är 4,3 miljarder kilometer bort. Rymdsonden Juno slog hastighetsrekord 2013 då den nådde en hastighet av häpnadsväckande 265 000 kilometer i timmen, eller strax över 70 kilometer i sekunden. Just avstånd är vad som förenar all rymdforskning och ett hinder som inte går att runda, men med lite tålamod kommer oftast stor belöning.

Dessa avstånd gör att vi fortfarande vet ganska lite om såväl våra grannplaneter men även allt annat som tillsammans snurrar med oss runt solen. Asteroider till exempel. Detta är något som rymdsonden Lucy ska hjälpa oss råda bot på under det kommande decenniet.

Asteroider

Asteroider, till skillnad från kometer, befinner sig oftast i en bana nära solen. Hittills har cirka 500 000 asteroider katalogiserats men bara i asteroidbältet uppskattas det finnas miljontals. Asteroidbältet ligger mellan Mars och Jupiter och bildar en ring runt solen. Stenarna som utgör ringen är av väldigt varierande i storlek från den största kända, dvärgplaneten Ceres, med en diameter på 952 kilometer till små stenar mindre än 10 meter i diameter. Många asteroider har även sina egna små månar.

Det finns dock asteroider utanför bältet också. Några flyger i egna banor runt solen, det är de som utgör en risk för oss på jorden då de kan hamna i kollisionskurs med planeten. Andra ligger i ett bälte längre ut i solsystemet, det så kallade Kuiperbältet till vilken dvärgplaneten Pluto tillhör. Sedan finns två speciella kluster med asteroider utanför Jupiter, de så kallade Jupiters trojaner, och det är till dem som rymdsonden Lucy är på väg.

Ska studera vårt ursprung

Den 16 oktober 2021 sändes Lucy upp i rymden från Cape Canaveral i Florida, USA. Målet är att ta sig till Jupiter och där studera sammanlagt åtta väldigt speciella asteroider på nära håll. Sju av de åtta asteroiderna som ska studeras fångades nämligen upp av Jupiter under solsystemets första årmiljoner. Där har de stannat kvar i en gravitationsfälla och utgör nu exemplar av de byggstenar jorden och de andra planeterna är formade av. Lucy är döpt efter skelettet från urtidsmänniskan arkeologer fann i Etiopien på 70-talet och som lett fram till en ökad förståelse av människosläktets härkomst.

De trojanska asteroiderna är troligtvis rester efter den skiva av material ur vilken alla planeter formades en gång i tiden. Klustren befinner sig i samma omloppsbana som Jupiter runt solen. I två av planetens lagrangepunkter, platser där gravitationen från solen och en planet tar ut varandra och bildar en sorts fällor, har asteroider fastnat för all framtid. Forskarna tror att det finns minst lika många asteroider i dessa kluster som i asteroidbältet. Varje planet har fem lagrangepunkter och det är i Jupiters L4 (60 grader före planeten) och L5 (60 grader efter planeten) som de trojanska asteroiderna befinner sig. Namnet kommer utifrån att specifika asteroider i klustren är uppkallade efter personer i Iliaden. Regeln har varit att asteroiderna i L4 har namn efter de grekiska hjältarna och L5 efter de trojanska. Det är för övrigt i en bana runt jordens andra lagrangepunkt, L2, som det nya rymdteleskopet James Webb ska placeras.

Lucys färd.
Southwest Research Institute

En lång resa med flera stopp

Lucys vetenskapliga uppdrag ska ta tolv år. På väg ut till de trojanska asteroiderna kommer Lucy att resa genom asteroidbältet och flyga förbi sin första asteroid i april 2025. Den så kallade (52246) Donaldjohanson, en asteroid som Lucy-teamet döpt efter en av de arkeologer som hittade Lucy-fossilet.

Lucy kommer sedan fortsätta utåt till den främre svärmen av trojanska asteroider, L4. Där kommer sonden flyga förbi fyra asteroider med namn efter grekiska hjältar: (3548) Eurybates och dess satellit Queta i augusti 2027, (15094) Polymele i september 2027, (11351) Leucus i april 2028 och (21900) Orus i november 2028.

Rymdfarkostens omloppsbana tar den sedan tillbaka mot jordens där den får en skjuts av planetens gravitation och slungas utåt mot Jupiter igen. Vid det här laget har Jupiter och de trojanska asteroidklustren roterat så att rymdfarkosten kommer passera genom det bakre klustret i L5. Här, i mars 2033, kommer Lucy att flyga förbi (617) Patroclus och dess följeslagare Menoetius. Förbiflygningen av detta binära asteroidpar kommer att utgöra den stora finalen av uppdraget som sedan kan klassas som slutfört. Lucy kommer dock att vara på en stabil bana och kan fortsätta flyga genom de trojanska svärmarna i många år framöver om tekniken fortfarande fungerar.

Lucy kommer sätta rekord i att besöka olika destinationer i oberoende omloppsbanor runt solen i ett och samma uppdrag om allt går vägen. De data forskarna hoppas på kommer visa oss, för första gången, är mångfalden av de byggstenar som skapade planeterna och därmed även oss själva.

Läs mer om Lucy här

Och här kan du följa sondens väg i realtid

WebDewey-kategori
×

WebDewey är ett lexikaliskt beskrivande vokabulär, som klassificerar materialet på ett strukturerat sätt. Varje term har ett internationellt gångbart webdewey-nummer och ett svensk termnamn. Läs mer om svenska WebDewey hos Kungliga Biblioteket.

Rymdbloggen