Det globala vattenkretsloppet består av många olika processer. Bland annat avdunstar vatten från vattendrag och landytan, och faller åter mot jorden som nederbörd. Även växter och deras löv släpper ifrån sig vätska. Det vatten som land och växter kollektivt släpper ifrån sig kallas evapotranspiration.
Det är sedan tidigare känt att varmare klimat kan snabba på evapotranspirationen. Man har då uppskattat evapotranspirationen genom modeller eller mätningar från enskilda platser som sedan skalats upp. Det har dock inte funnits några tillförlitliga globala mätningar, fram tills nu.
NASA har utvecklat en ny metod för att analysera evapotranspiration med hjälp av satellitdata. Genom att mäta globala förändringar utifrån observationer från gravitationssatelliter har de lyckats ta fram en mer precis uppskattning av evapotranspirationsprocessen.
Forskningen bygger på observationer från gravitationssatelliterna Gravity Recovery and Climate Experiment (GRACE), och de efterföljande GRACE Follow-On (GRACE-FO), och visar att evapotranspirationen ökat drastiskt mellan 2003 och 2019. Ökningen är upp till två gånger högre än man tidigare uppskattat, vilket innebär att mark, växter och deras löv släpper ifrån sig vätska i allt högre takt.
- Vår studie visar att evapotranspirationen har ökat med runt 10 procent sedan 2003, vilket är mer än man tidigare uppskattat. Det beror främst på ökande temperaturer, säger Madeleine Pascolini-Campbell, postdoktor vid NASA:s Jet Propulsion Laboratory (JPL).
Eftersom vatten har massa bidrar det till jordens gravitationssignal. GRACE-satelliterna är otroligt känsliga för förändringar i vattenrörelsen. De följer förändringar i istäcken, vattendrag och havsnivåer, och har följt utvecklingen i över 17 år.
Utifrån satelliternas observationer har forskarna subtraherat den mängd vatten som försvinner från landytan från det inkommande vattnet (genom nederbörd). De har sedan kalkylerat den kvarvarande vattenmassan för att uppskatta hur snabbt evapotranspirationen sker.
