Hero Image

Lyckad uppsändning av Texus 56

I fredags sändes raketen Texus 56 upp från Esrange i Kiruna. Texus är ett projekt som startades 1977 och vars primära syfte är att undersöka egenskaperna och beteendet hos material, kemikalier och biologiska substanser i mikrogravitation. Med Texus 56 sände man upp totalt fem experiment som undersöktes av forskare på plats.
Publicerad
2019-11-20
Dela artikel:

I Texus-projektet sänder man upp experiment i en så kallas sondraket, en bärraket som gör kortare flygningar upp till några hundra kilometers höjd och sedan återvänder till jordytan. Projektet ger då forskarna cirka sex minuter av mikrogravitation. 

Texus 56-raketen sändes upp från Kiruna i fredags, den 15 november, klockan 10:35. Ombord på raketen fanns fem experiment. Under sex minuter kunde då forskarna undersöka sina olika experiment i mikrogravitation. När raketen landade med hjälp av en fallskärm hämtades experimenten av ett helikopterteam. Nu utvärderas resultaten av respektive forskningsteam.

Large Image

Här ser man dammpartiklarna klumpas samman. 

Ett av experimenten ombord var ICAPS (Interactions in Cosmic and Atmospheric Particle Systems). Med ICAPS vill forskarna undersöka de allra första momenten när himlakroppar skapas.

Astronomer har lyckats dra slutsatsen att planeter formateras av kosmiskt damm och gas från ett interstellärt moln runt en nyfödd stjärna. Men mer exakt hur dammpartiklar börjar samlas och klumpas ihop till större himlakroppar är fortfarande ett mysterium. Det är det här första stadiet av dammpartiklar som klumpas samman i mikrogravitation som undersöks i ICAPS-experimentet.

Experimentet går till så att forskarna skjuter in dammpartiklar av kiseldioxid i en vakuumkammare och observerar hur de växer, interagerar och klumpar ihop sig. Vakuumkammaren är 1,2 meter lång och har kameror installerade inuti så att forskarna kan observera interaktionen. Läs mer om experimentet här.

Large Image

Metallen bränns jämnare i mikrogravitation. 

Ett annat experiment som fanns ombord raketen var Prewave (Precolating Reactive Waves in Particulate Suspensions). Experimentet handlar om att undersöka processen som man kallar ”diskret bränning” av fast bränsle. I det här fallet undersökte experimentet förbränningsprocessen för metallpulver och hur effektiviteten hos förbränningsprocesserna kan förbättras.

Majoriteten av all transport förlitar sig för närvarande på bensin och olja då de har en särskilt hög energitäthet.

- Trots alla framsteg som gjorts på elbilar är energieffektiviteten jämfört med en traditionell bensindriven bil mindre än en på hundra, säger Esas Antonio Verga som leder experimentet. Om vi vill behålla räckvidden och kraften i vägtransporter måste vi leta efter alternativ.

Därför har man då börjat studera metaller som även dem har hög energitäthet, men de antänder inte så lätt om de inte är i puderform. Nu tittar man på att hitta den perfekta blandningen av syre och metallpulver för att skapa det bästa förhållandet för förbränning.

Att göra detta i mikrogravitation gör att forskarna kan studera hur det brinner i en kammare med jämnt fördelat metallpulver. Detta är inte möjligt på jorden då pulvret klumpas samman i en hög på grund av jordens gravitationskraft.

- Det som är bra med att förbränna metall är att den är fri från kol. Förbränner man järnpulver till exempel är det enda avfallet rost, säger Antonio Verga. Det kan lätt återvinnas till det ursprungliga metallpulvret.

Läs mer om experimentet här.

Webdewey-kategori
×

Webdewey är ett lexikaliskt beskrivande vokabulär, som klassificerar materialet på ett strukturerat sätt. Varje term har ett internationellt gångbart webdewey-nummer och ett svensk termnamn. Läs mer om svenska webdewey hos Kungliga Biblioteket.

Rymdbloggen