Idag är det planerat att en stor sondraket ska sändas upp från rymdbasen Esrange i Kiruna. Raketmodellen, som är av typen Maxus, är Europas största sondraket. Du kan följa uppsändningen via SSC:s liveström.
Maxus-raketen har tagits fram av det svenska rymdföretaget SSC (f.d. Rymdbolaget) och det tyska företaget Astrium i samarbete med den europeiska rymdorganisationen Esa. Första uppsändningen skedde 8 maj 1991 från Esrange. Dagens uppsändning blir den tionde i ordningen. På raketen finns tio olika experiment i fyra experimentmoduler. 130 personer är inblandade i projekten runt Maxus 9.
Vad är en sondraket?
En rymdraket behöver inte sändas upp i omloppsbana runt jorden eller långt ut i universum. En sondraket sänds upp till hög höjd. Där upplever instrumenten för så kallad mikrogravitation medan den faller ned till jorden igen.
Man brukar säga att rymden börjar på 100 kilometers höjd. Den internationella rymdstationen ISS åker runt jorden på cirka 350 kilometers höjd. Maxus-raketen kan nå 700 kilometers höjd. När raketen sedan faller ner mot jorden upplever instrumenten ombord mikrogravitation. Då kan man genomföra experiment här som inte går att genomföra på jorden. En Maxus-raket befinner sig i fritt fall i upp till 14 minuter. Sondraketer ger forskarna stabil mikrogravitation utan några störningar jämfört med till exempel ISS där känsliga mikrogravitationsexperiment kan störas av motorer och annan utrustning.
Experimenten ombord Maxus 9
Information från SSC. Se hela PDF:en.
XRMON-Diff2
Experimentmodulen, som utvecklats av SSC, innehåller två materialvetenskapliga experiment. Med hjälp av röntgenfotografering ska tre par prover av vardera av metallegeringarna Al/Ti (aluminum/titan) respektive Si/Ge (kisel/germanium) studeras i tyngdlöst tillstånd. De två typerna av prover kommer att smältas i var sin ugn och när raketen uppnår mikrogravitation sätts olika materialkoncentrationer i kontakt med varandra. Man kan då se hur de spontant blandas när inte tyngdkraften påverkar blandningsprocessen. Andra typer av fenomen blir då synliga och möjliga att mäta, något som sedan kan användas för att bättre förstå hur samma process fungerar på jordytan. Aluminium/titanprovet kommer att värmas upp till 1550°C och kisel/germaniumprovet till 1200°C.
Grundforskning inom materialteknik är viktigt för framtida jordisk tillverkning av metallegeringar. Särskilt de två legeringarna som experimentmodulen innehåller är viktiga för industrin och genom att tillverka dessa i tyngdlöst tillstånd och i en ren miljö så kommer man få viktiga riktvärden för experiment som ska genomföras på jorden för att kunna ta fram produkter av en bestämd kvalitet.
XRMON-experimentet ingår i en serie försök som görs gemensamt av olika europeiska forskarteam inom ett ESA-program. Forskaren bakom experimenten är Florian Kargl, DLR, Köln
Perwaves (TEM 06-35M)
Modulen som utvecklats av Airbus, innehåller ett förbrännings experiment som ska undersöka värmeöverföring mellan bränslepartiklar. Genom att tända en blandning av syrgas, xenongas och järnpartiklar i ett genomskinligt rör, skall man titta på och mäta värmeöverföringen mellan bränslepartiklarna i den låga som uppstår. Anledningen till att man gör detta i tyngdlöshet är att man vill eliminera gravitationen som annars skulle orsaka att partiklarna sjunker och att de varma gaser från lågan kommer att stiga vilket försämrar möjligheterna att studera värmeöverföringen. Resultaten av experimentet förväntas vara av intresse för forskare och ingenjörer som arbetar med förbränning, särskilt då järnpartiklar till skillnad från kolvätebränslen, inte genererar några utsläpp av växthusgaser.
Forskarna bakom experimenten är Andrew Higgins, McGill University of Montreal, Kanada
GRADECET (TEM 03-5M)
Experimentmodulen som utvecklats av Airbus, innehåller fyra materialvetenskapliga experiment som ska undersöka metallegeringars stelningsprocess, dess form, uppbyggnad och struktur. I detta fall, titan och aluminium som används vid gjutning av turbinblad till turbofläktsmotorer för flygplan. Centrifugalgjutning av dessa turbinblad kräver kunskap om stelningsprocessen, formen, uppbyggnaden och strukturen som uppstår i de gjutna delarna som en följd av nedkylningsförhållanden och accelerationskrafter och det är det experimenten ska ge forskarna svar på.
Huvudforskare är Ulrike Hecht, ACCESS e.V., Aachen, Tyskland
EUGRAPHO (TEM 06-5RO2M)
Modulen som utvecklats av Airbus, innehåller två biologiska experiment som ska undersöka celler från algen Euglena gracilis. Denna alg har visat sig ha ett uttalat rörelsemönster i förhållande till ljus och gravitation.
Det ena experimentet skall observera rörelsemönstret hos cellerna med hjälp av en kamera och ett mikroskop. Man skall studera rörelsehastighet, rörelseriktning, om de tumlar runt och ändrar riktning när de utsätts för ökad hastighet och belysning.
I det andra experimentet kommer cellerna att utsättas för samma behandling vad beträffar hastighet och ljus men här ska cellerna fixeras med hjälp av en kemikalie vid en viss tidpunkt vilket får dem att bibehålla sina budbärarRNA (Ribonukleinsyra), proteiner och andra signalsubstanser som man sedan kan undersöka och jämföra med celler som utsätts för gravitation på jorden.
Resultaten kommer att bidra till förståelsen hur celler påverkas av tyngdlöshet.
Huvudforskare är Michael. Lebert, University of Erlangen, Tyskland
SUPERMAX
SUPERMAX är ett teknikexperiment som går ut på att testa utfällning och flygning av en liten fallskärm i överljudshastighet. Experimentkapseln som innehåller fallskärmen sitter monterad på undersidan av raketmotorn och när motorn frigörs från nyttolasten kommer SUPERMAX också att separeras och fortsätta sin flygning för att sedan återvända ner mot jorden. När den uppnått Mach 1.8 kommer fallskärmen att fällas ut och modulen landar sedan på marken.
Resultaten av experimentet kommer att kunna användas för att ta fram fallskärmssystem för exempelvis rymdfarkoster som ska landa på andra planeter.
Huvudforskare är Jose Longo och Luca Ferracina, ESA ESTEC, Nederländerna
Fakta om Maxus-raketen
Längd: 15,5 meter
Tyngd: 12,4 ton
Experimentens maxvikt: 800 kilo
Brinntid för motorn: 63 sekunder
Toppfart: 3,3 km/s
Uppsändningar:
Maxus 1: 8 maj 1991
Maxus 1B: 8 november 1992
Maxus 2: 29 november 1995
Maxus 3: 24 november 1998
Maxus 4: 29 april 2001
Maxus 5: 1 april 2003
Maxus 6: 22 november 2004
Maxus 7: 2 maj 2006
Maxus 8: 26 mars 2010
