Dr. Martin Wieser, forskare vid Institutet för rymdfysik, IRF, i
Kiruna, har tilldelats årets Heinrich-Greinacher-pris. Han får priset
för sitt viktiga bidrag till utvecklingen av ett instrument som
framgångsrikt har använts i forskningen om månen.
Instrumentet heter SARA (Sub-keV Atom Reflecting Analyzer) och har
utvecklats av IRF i samarbete med bland annat universitetet i Bern för
att studera växelverkan mellan solvinden och månytan. SARA skickades upp
i oktober 2008 ombord på den indiska satelliten Chandrayaan-1 och
gjorde mätningar i bana runt månen fram till augusti 2009.
Martin Wieser är född i Schweiz och har jobbat som forskare vid IRF i
Kiruna sedan 2005. Han har varit huvudansvarig i flera internationella
satellit- och ballongprojekt genom åren. Bland annat har han haft
huvudansvar för IRF:s satellitinstrument DIM ombord på den ryska
satelliten Phobos-Grunt. Men också för PRIMA på den svenska
Prismamissionen och för den stratosfäriska ballongmissionen MEAP/P-BACE.
Han vinner en prissumma på 20 000 schweizerfranc, vilket motsvarar nästan
140 000 svenska kronor.
Vi ställde självklart några frågor till pristagaren.
Varför fick du priset?
Jag citerar från
tillkännagivandet: "För hans unika bidrag till utvecklingen av
instrument för att avbilda energirika neutrala atomer för vetenskapen om
rymdens plasmor och dess framgångsrika tillämpning inom
månforskningen."
Vad betyder det för ditt fortsatta arbete?
Det är ett erkännande för allt det arbete som utförts och allt det arbete som kommer.
Berätta kort och övergripande om din forskning.
Tyngdpunkten
ligger på instrumentutveckling för mätningar av plasma i solsystemet
och dess interaktion med planetariska kroppar, på plats eller på
avstånd. Speciellt mätningar på avstånd av energirika neutrala atomer,
ENAs, har visat sig vara ett kraftfullt verktyg för att studera
växelverkan mellan solvindens plasma och lågatmosfär-kroppar som vår
måne. Det har förändrat vår förståelse av vår närmaste granne i rymden.
ENA-bilder öppnade nya möjligheter för att se "det osynliga" på en
global nivå, hur plasma interagerar med själva ytan eller med magnetiska
avvikelser som finns på många ställen på månen.
Inom en snar framtid, med ESA:s BepiColombo-uppdrag kommer samma
metoder och mätmetoder att tillämpas på Merkurius, något som aldrig
tidigare är testats. Ännu längre in i framtiden kommer det även ske
mätningar på Jupiter. Ett liknande instrument föreslås flyga ombord på
ESA:s JUICE uppdrag till Jupiter, där den kommer att studera samspelet
mellan plasma med Jupiters månar.
Grattis säger vi på Rymdkanalen!
