Dagboken är skriven av Ylva Skilberg, lärare på Sunnerbyskolan i Nynäshamns kommun. Läs del ett här.
Så var det färdigt. Alla månader med lärande, design, stress, lycka, panik och härligt skapande är slut. Det slutade här på Azorerna den 30 juni 2018. Med blandade känslor sitter jag nu här och ska försöka beskriva vad vi har varit med om. Jag vet hur det slutade, frågan är; var började det?
Som lärare har jag haft fantastiska fortbildningsmöjligheter, som har tagit mig till platser jag aldrig hade åkt till annars. Jag har varit på Svalbard, i Nordnorge på en raketbas, en av Esas anläggning i Nederländerna och nu på Azorerna. Jag har träffat mängder av kollegor ifrån Sverige, de Nordiska länderna och från Europa som alla drivits av att vilja utveckla undervisningen. Fortbildningsresorna har varit fantastiska och mycket givande, men denna resa var något helt annat för den gjorde jag tillsamman med fyra härliga ungdomar.
Så åter till frågan, var började denna resa? Jag hade under mina andra fortbildningsresor hört talas om en tävling som hette CanSat. När en tvådagars kurs kring denna tävling skulle hållas i Sverige anmälde jag mig. Jag jobbade då på Tom Tits Experiment som lärarfortbildare och gick kursen för att förhoppningsvis kunna locka andra lärare till att anmäla sig. Efter kursen önskade jag att jag skulle kunna anmäla ett lag, men just då hade jag inget. När jag sedan började att arbeta som lärare igen frågade jag några elever om de var intresserade att vara med. Jag fick ett positivt svar och vill ni läsa med om vårt äventyr kan ni göra det på lagets blogg.
Första deltävlingen var på Andöya Space Center och där vann vi deltagande i den europeiska tävlingen. När vi kommit hem ifrån Norge inser vi att designen av nästa CanSat fick ske senare, eftersom vardagen kom ifatt oss med Nationella prov och slutbetyg. I slutet av terminen började vi med vår CanSat 2.0. Vi ville förbättra oss och vi ville få igång ett projekt som kanske kan leda till att fler skolor i kommunen vill prova på att bygga en CanSat. Vi valde vilka sensorer vi ville jobba med och vi började med att designa utifrån det vi lärt oss i Norge. Vi behövde bland annat ha en annan batterianslutning, helst en plastburk istället för en av metall så att vi skulle slippa en klumpig GPS-antenn samt få plats med fler sensorer i en redan fullproppad burk. Vi byggde, provad och tänkte. Terminen var slut med eleverna kom tillbaka varje dag och fortsatte. In i det sista jobbade vi och när vi satt på planet ner hade vi en nästan färdig CanSat.
Vi flög ner en dag tidigare till Lissabon, för att garanterat hinna med planet som Esa bokat åt oss. Efter Norgeresans alla förseningar vågade vi inte chansa. På onsdagen var det dags att resa till Azorerna. Sen på kvällen kom vi fram till Santa Maria Hotell, fick kvällsmat och sedan somnade vi.
Torsdagen började med invigning och sedan åkte vi till tältet där våra arbetsstationer fanns. Under dagen skulle CanSat klara en teknisk inspektion där den bland annat mättes och vägdes. Vi började med den tekniska inspektionen och den gick bra.
Fallskärmen skulle sedan testas med ett droptest på 50 meter. En drönare skulle flyga upp med burken och släppa den. Denna dag blåste det mycket så droptest med drönare fick ställas in. Istället skulle vår dummy (vi hade en viktad burk med oss) släppas med flygplan ifrån 79 meter. Under eftermiddagen testades vår dummy och vi fick underkänt. Ett nytt försök skulle göras kl 18, klarade vi inte den fick vi inte vara med om någon uppskjutning.
