Svenska elever byggde satellit i Azorerna

Ylva Skilberg och hennes elever från Sunnerbyskolan i Nynäshamns kommun har fortsatt sitt Cansat-äventyr i den internationella tävlingen på Azorerna. Här i Ylvas dagbok kan ni läsa mer om vad som hände de spännande dagarna i juli.
Publicerad
2018-09-10

Dagboken är skriven av Ylva Skilberg, lärare på Sunnerbyskolan i Nynäshamns kommun. Läs del ett här.

Så var det färdigt. Alla månader med lärande, design, stress, lycka, panik och härligt skapande är slut. Det slutade här på Azorerna den 30 juni 2018. Med blandade känslor sitter jag nu här och ska försöka beskriva vad vi har varit med om. Jag vet hur det slutade, frågan är; var började det?

Som lärare har jag haft fantastiska fortbildningsmöjligheter, som har tagit mig till platser jag aldrig hade åkt till annars. Jag har varit på Svalbard, i Nordnorge på en raketbas, en av Esas anläggning i Nederländerna och nu på Azorerna. Jag har träffat mängder av kollegor ifrån Sverige, de Nordiska länderna och från Europa som alla drivits av att vilja utveckla undervisningen. Fortbildningsresorna har varit fantastiska och mycket givande, men denna resa var något helt annat för den gjorde jag tillsamman med fyra härliga ungdomar.

Så åter till frågan, var började denna resa? Jag hade under mina andra fortbildningsresor hört talas om en tävling som hette CanSat. När en tvådagars kurs kring denna tävling skulle hållas i Sverige anmälde jag mig. Jag jobbade då på Tom Tits Experiment som lärarfortbildare och gick kursen för att förhoppningsvis kunna locka andra lärare till att anmäla sig. Efter kursen önskade jag att jag skulle kunna anmäla ett lag, men just då hade jag inget. När jag sedan började att arbeta som lärare igen frågade jag några elever om de var intresserade att vara med. Jag fick ett positivt svar och vill ni läsa med om vårt äventyr kan ni göra det på lagets blogg.

Första deltävlingen var på Andöya Space Center och där vann vi deltagande i den europeiska tävlingen. När vi kommit hem ifrån Norge inser vi att designen av nästa CanSat fick ske senare, eftersom vardagen kom ifatt oss med Nationella prov och slutbetyg. I slutet av terminen började vi med vår CanSat 2.0. Vi ville förbättra oss och vi ville få igång ett projekt som kanske kan leda till att fler skolor i kommunen vill prova på att bygga en CanSat. Vi valde vilka sensorer vi ville jobba med och vi började med att designa utifrån det vi lärt oss i Norge. Vi behövde bland annat ha en annan batterianslutning, helst en plastburk istället för en av metall så att vi skulle slippa en klumpig GPS-antenn samt få plats med fler sensorer i en redan fullproppad burk. Vi byggde, provad och tänkte. Terminen var slut med eleverna kom tillbaka varje dag och fortsatte. In i det sista jobbade vi och när vi satt på planet ner hade vi en nästan färdig CanSat.

Vi flög ner en dag tidigare till Lissabon, för att garanterat hinna med planet som Esa bokat åt oss. Efter Norgeresans alla förseningar vågade vi inte chansa. På onsdagen var det dags att resa till Azorerna. Sen på kvällen kom vi fram till Santa Maria Hotell, fick kvällsmat och sedan somnade vi.

Torsdagen började med invigning och sedan åkte vi till tältet där våra arbetsstationer fanns. Under dagen skulle CanSat klara en teknisk inspektion där den bland annat mättes och vägdes. Vi började med den tekniska inspektionen och den gick bra.

Fallskärmen skulle sedan testas med ett droptest på 50 meter. En drönare skulle flyga upp med burken och släppa den. Denna dag blåste det mycket så droptest med drönare fick ställas in. Istället skulle vår dummy (vi hade en viktad burk med oss) släppas med flygplan ifrån 79 meter. Under eftermiddagen testades vår dummy och vi fick underkänt. Ett nytt försök skulle göras kl 18, klarade vi inte den fick vi inte vara med om någon uppskjutning.

Large Image

Innan nästa droptest skulle laget genomföra sin presentation framför juryn. Lite nerslagna gjordes presentationen och juryn var rätt hårda så det var en trumpen grupp som var på väg ner till Droptest 2. Tänk om vi inte skulle få skjuta upp vår CanSat? Tänk om vi gjort allt förgäves? Något nervösa monterade vi vår andra fallskärm (vi hade tre olika med oss) och höll tummarna för att det skulle fungera. När planet släppte ut vår CanSat försökte vi klocka tiden för att se om vi skulle klara oss. Vi trodde att det hade gått bra men nervöst väntade vi på det officiella beskedet. Det kom fort och vi hade klarat oss. Vi skrek rakt ut och gick glada tillbaka till hotellet, imorgon smäller det.

Fredagen var en dag med massor av väntan. Klockan 7 på morgonen lyssnade vi på säkerhetsgenomgången. Sedan fick vi gå ner till tältet och väntade tills klockan blev 11:45 då vi skulle få åka ut till uppskjutningsplatsen. Till slut var det äntligen vår tur. Två av eleverna fick åka och ladda raketen med vår CanSat. När de kom tillbaka började vi förbereda vår markstation så att vi kunde ta emot signaler från CanSat. Nedräkningen började och den trötthet vi känt var som bortblåst. Plötsligt flammar det till och raketen far upp bland molnen, sedan kommer ljudet. Nu riktar vi antennen och snart kommer signalen och data laddas ner på datorn. Hurra! Vi gjorde det!

Vi åker tillbaka till vår arbetsstation och börjar bearbeta vårt data. Nu inser vi att SD-kortet har ramlat ut och vi fick inte signal hela tiden. Vi har alltså data under halva uppskjutet och halva nervägen. Otur, men så kan det gå. Vi jobbar med det vi har och förbereder morgondagens presentation.

Lördagen börjar med att vi åker till stadens bibliotek för dagens presentationer. Alla har åtta minuter att redovisa och sju minuter till frågor. Vi lyssnar på allas redovisningar och lär oss av deras fram- och motgångar. Efter en lång dag är det dags för juryn att gå undan och fatta sitt beslut. Vi får en stund att gå runt i staden eller vara kvar på biblioteket. Efter en extra lång paus kommer juryn tillbaka med sitt resultat. Hederspriset går till: Ungern, tredje till Spanien, andra till Portugal och första till Irland. Jubel och applåder till de vinnande lagen.

Nu hörs glada röster i korridorerna på hotellet. Lagen tävlar inte längre emot varandra utan umgås och firar tillsammans. Vi lärare sitter lite trötta och pustar ut. Imorgon väntar en dag med två utflyktsmål och en påbörjan till hemresa.

Jag vill verkligen rekommendera alla att anmäla lag till Nordiska CanSat. Att göra ett projekt som innehåller både praktik och teori. Där eleverna behöver använda sina kunskaper och söker nya är otroligt givande. Det tar mycket tid och kraft, men skapar minnen för livet. Som alla projekt behöver man planera tiden och börja i god tid, det ger också erfarenheter för livet.