Solen - Peter Rosén
Bilden är tagen från en takterrass på Kungsholmen i Stockholm. Solen börjar komma ut ur sitt minima vilket är en period av låg aktivitet i solens 11-års cykel. Aktiviteten på ytan är fortfarande relativt låg men flera snygga protuberanser syns som eldslågor hela vägen runt kanten. Protuberanser är enorma gas- och plasmamoln som orsakas av solens starka magnetfält. När de kastas ut från solens yta kan de nå tusentals kilometer ut i rymden innan de antingen faller tillbaka på solens yta eller frigör sig och upplöses.
Solen ligger 150 miljoner km bort och ljuset tar 8,23 minuter att nå oss. Trots att den är relativt liten jämfört med andra stjärnor så är den såpass stor att det får plats cirka 1,3 miljoner jordklot i den. Den största protuberansen rakt upp är högre än 4 jordklot staplade på varandra. Omkring 99 procent av hela solsystemets massa finns i solen.
Solens strålar värmer oss, driver vädret och förser växterna med energi. Varje sekund omvandlas fyra miljoner ton av solens massa till energi. Det är mer energi än vad mänskligheten har förbrukat under sin tid på jorden. Effekten som alstras av solen motsvarar cirka 385 kvadriljoner watt (385 000 000 000 000 000 000 000 000 W).
Genom sin stora gravitationskraft påverkar den alla planeternas rörelser som rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Den kraftfulla gravitationskraften håller samman massan och skapar ett enormt tryck och extrema temperaturer på 15 miljoner grader Celsius i solens kärna. Till ytan är solen dock mycket kallare med en temperatur "enbart" på 6 000 grader, vilket ändå är tillräckligt varmt för att inte bara få diamanter att smälta - utan att koka.
När solens energi tar slut om cirka fyra och en halv miljarder år så kommer den att börja svälla som en gigantisk röd ballong. Den kommer att bli 100 gånger större än dess nuvarande storlek och svälja planeterna Merkurius, Venus, jorden och kanske även Mars.
Efter några miljoner år kommer solen sen att krympa igen för att bli till en vit dvärgstjärna med ungefär samma storlek som jorden. Efter ytterligare några hundra miljoner år kommer den att tyna bort till en mörk, kall kropp.
Bildteknisk information
Fotografen började fotografera natthimlen som tonåring på 70-talet. Bilden är tagen den 18 april 2021 från en takterrass på Kungsholmen i Stockholm.
"Genom att ändra trycket i teleskopet kan man finjustera våglängden tills man hittar den optimala inställningen som synliggör de finaste detaljerna. Det är tusentals bilder fotograferade i flera sektioner med olika exponeringar som sedan sammanfogas och efterbearbetas."
Kamera: DMK-41AF02 mono-astrokamera
Utrustning: Dubbelstackat Lunt LS60 H-alpha solteleskop som släpper igenom en väldigt smal del av solljusets spektrum, centrerat runt 656 nm och med en bandbredd på endast 0,5 Å.
Tips till dig som vill fota rymden:
Börja enkelt och växa in i hobbyn. Man kan göra mycket med en modern mobiltelefon och ett par kikare. Lär dig att hitta på stjärnhimlen. Vill man ha teleskop så satsa på kvalitet från början, då undviker man många dyra “felköp” och mycket frustration när bilden man ser i okularet inte på något sätt lever upp till reklamens löften.
Roligast med att fota rymden?
Jag skulle nog sammanfatta det med att synliggöra det osynliga. På grund av ljus- och luftföroreningarna är inte Stockholm den bästa platsen att bedriva astronomi på.
Men med den nya digitala tekniken, ljuskänsliga kameror, bra och kraftfulla teleskop och många års erfarenhet av bildbehandling gör att man även kan fånga detaljer på planeterna, ljussvaga galaxer, nebulosor och kometer eller en vacker stjärnhimmel ovanför stadens hustak.
Det känns stort att fotografera universum mitt inifrån Stockholm, jag tröttnar aldrig på den magin som det ger.
Hur känns det vara en av vinnarna i Rymdstyrelsens första officiella tävling i astrofoto?
Det finns bara ett svar: hur kul som helst!