Fotoutställningen är ett samarbete mellan myndigheten Rymdstyrelsen och Stockholms stad. En liknande utställning med satellitbilder från olika delar av jorden anordnades i Kungsträdgården under 2017.
Då kan du använda dessa studiefrågor till dina klass.
Om du ej har möjlighet att ta dig till Kungsträdgården i Stockholm kan du se bilderna här nedanför.
Många av bilderna i denna utställning består av falska färger. Det betyder att bilderna har manipulerats för att synliggöra information som vårt öga inte kan ta in. Det mänskliga ögat kan se våglängder mellan ca 400 - 700 nm (nanometer), medan olika instrument på satelliter kan se bredare spektrum, exempelvis infrarött ljus.
Källa: Nasa/Esa, Hubble Space Telescope. Ladda hem bilden.
Galax betyder mjölk på grekiska. En galax består av en stor samling materia som stjärnor, rymdstoft och gas. Vårt solsystem ingår i galaxen Vintergatan som ibland kan ses som ett vitt dis på stjärnhimlen. På bilden har den lilla galaxen längst ned på bilden under miljarder år sakta passerat genom den större galaxen. Tillsammans har de format denna vackra galaktiska ros.
Källa: Nasa, Esa and the Hubble Heritage Team (STScI/AURA). Ladda hem bilden.
Ett stjärnkluster av cirka
3 000 stjärnor inuti en galax. Stjärnklustret heter Westerlund 2 och upptäcktes av den svenske professorn Bengt Westerlund på 1960-talet. Bilden du ser är en sammanslagning av bilder från tre olika instrument på rymdteleskopet Hubble. De röda färgerna representerar väte, de blågröna nyanserna är till övervägande del syre.
Källa: Nasa, Esa, Hubble Heritage Team. Ladda hem bilden.
Stjärnor bildas i gigantiska moln av gas och rymdstoft som kallas nebulosor. Nebulosor är mycket färgrika objekt. Vilken färg de har är ett direkt resultat av den gas de består av och avståndet till en stjärna. Denna hop av stjärnor heter Örnnebulosan.
I mitten av bilden ser vi ett av världens mest ikoniska rymdfenomen som kallas
“skapelsens pelare” och består av gasmoln.
Källa: Nasa, Esa, Hubble Heritage Team. Ladda hem bilden.
Får vi presentera NGC 7635, även kallad “Bubbelnebulosan” som finns i stjärnbilden Cassiopeja. Den består av stjärnor omgivna av ett stort gasmoln på cirka 8 000 ljusårs avstånd från jorden. Bubblan får sin symmetriska form av stjärnvinden, som är det konstanta flöde av gas som kommer från stjärnornas övre atmosfär. Stjärnorna får gasmolnet att lysa.
Källa: Nasa, Esa, Hubble Heritage Team. Ladda hem bilden.
Varje sekund omvandlas fyra miljoner ton av solens massa till energi. Det är denna energi som ger ljus och värme på vår planet. Det du ser på bilden är en sammanslagning av ett helt års observationer av så kallade solstormar. Solstormar är explosioner på solens yta. Det är solens sätt att frigöra energi när väte omvandlas till helium. Solstormar kan påverka vardagen på jorden, till exempel i form av strömavbrott, flygstörningar och norrsken.
Källa: Nasa. Ladda hem bilden.
De två galaxerna NGC 4038 och NGC 4039 har under flera hundra miljoner år trasslat ihop sig. Bilden visar det kaos som råder i Antennaegalaxerna efter att de ursprungliga galaxerna kolliderat. Dess stjärnor har ryckts loss och det gör att det sker en explosionsartad tillväxt av nya stjärnor, så kallad starburst.
Källa: Nasa, Esa and the Hubble Heritage Team. Ladda hem bilden.
I denna bild finns nästan 10 000 galaxer i olika åldrar, storlekar, former och färger. Universum bildades genom Big bang för cirka 13,8 miljarder år sedan. De små röda galaxerna kan vara från när universum var relativt ungt, 800 miljoner år. De mer ljusstarka och större galaxerna är ganska unga, ungefär från när kosmos var 13 miljarder år gammal. Bilden visar det yttersta vi kan se i kosmos och är en sammanslagning av 800 olika bilder som togs över fyra månaders tid.
Källa: Nasa, Esa and S. Beckwith (STScI) and the HUDF Team. Ladda hem bilden.
En av universums mest bildsköna galaxer är Sombrerogalaxen, M104. Den ligger 30 miljoner ljusår från jorden. Namnet har galaxen fått eftersom den påminner om den mexikanska hatten sombrero. Galaxen består av en ljus kärna och ett tjockt stoft omgiven av en cirkel.
Källa: Nasa, Esa and The Hubble Heritage Team (STScI/AURA). Ladda hem bilden.
Den här bilden visar ett av astronomins mest spännande och mest studerade objekt, Krabbnebulosan. Den ligger i stjärnbilden Oxen på cirka 6 500 ljusårs avstånd från oss. I centrum av nebulosan finns en pulsar, det är en roterande neutronstjärna som skickar ut pulser av stark strålning. Bilden är tagen av rymdteleskopet Hubble och är den största och mest detaljerade bild som någonsin tagits av nebulosan, den består av 24 bilder som satts samman till en.
Källa: Nasa, Esa and Allison Loll/Jeff Hester (Arizona State University). Ladda hem bilden.
Lagunnebulosan ligger
4 000 ljusår från jorden. Den är gigantisk, hela 55 ljusår bred och 20 ljusår hög. Den är så stor att bilden bara visar en liten del av den, en bredd av fyra ljusår. Nebulosan katalogiserades för första gången av astronomen Giovanni Battista Hodierna
år 1654.
Källa: Nasa, Esa, STScI. Ladda hem bilden.
Ibland kallas Mars för den röda planeten. Det beror på att det finns järnoxid på dess yta och i den tunna atmosfären. Mars är den planet som ligger närmast jorden. Så länge den inte täcks av solen så går det att se med blotta ögat. Då ser vi den som en lysande stjärna. Mars har sommar och vinter, där finns is och rester av vattenmolekyler. Det är blåsigt, dammigt och torrt på planeten. Och kallt – medeltemperaturen är minus 63 grader Celsius. På Mars finns flera olika forskningsinstrument som hjälper oss att bättre förstå planetens sammansättning och historia.
Källa: Nasa/JPL/USGS. Ladda hem bilden.
Som ett fyrverkerihjul på himlen syns stavspiralgalaxen NGC 1015. I mitten finns ett ljusstarkt centrum och mjuka, lätt böjda spiralarmar. NGC 1015 ligger på 118 miljoner ljusår från jorden och är en stavgalax precis som vår egen galax Vintergatan.
Källa: Esa/Hubble & Nasa, A. Riess (STScl/JHU). Ladda hem bilden.
Saturnus är den näst största planeten i vårt solsystem, en gasjätte utan en fast kärna som vår egen planet. Den är nio gånger så stor som jorden, och är mest känd för sina vackra ringar. Varje ring innehåller miljontals olika bitar av isiga stenar och dammstoft. Temperaturen på Saturnus är ungefär minus 180 grader Celsius. Planeten har 62 kända månar och den största av dem heter Titan. Ett dygn på Saturnus är cirka 11 timmar men ett år motsvarar 29 år på jorden.
Källa: Nasa/JPL/Space Science Institute. Ladda hem bilden.
Det här lilla molnet är en så kallad dvärggalax. Den ligger cirka 200 000 ljusår från vår egen galax och roterar kontinuerligt runt oss tillsammans med syskongalaxen Stora Magellanska molnet. I mitten av molnet samlas stjärnor i ett kluster som kallas NGC 346. Strålningen från de varma stjärnorna tränger in i omgivningen och skapar fascinerande figurer av stoft och gas.
Källa: Nasa, Esa and A. Nota. Ladda hem bilden.
De vackert vindlande armarna i spiralgalaxen M51 (NGC 5194) formar bilden av en gigantisk spiralvirvel som sveper genom rymden. Armarna består av stjärnor, gas och stoft. Dessa armar tjänar ett viktigt syfte i spiralgalaxer. De fungerar som fabriker för stjärnbildning, i de yttre delarna av armarna finns unga stjärnor och i centrum av galaxen finns de äldre ljusstarka stjärnorna.
Källa: Nasa, Esa, S. Beckwith (STScI), and The Hubble Heritage Team. Ladda hem bilden.
Venus är den andra planeten räknat från solen och är lätt att se från jorden eftersom den är så ljusstark. Atmosfären på Venus innehåller mest koldioxid och har ett tryck som är 90 gånger högre är jordens, det bidrar till en stark växthuseffekt och en temperatur på nästan 500 grader Celsius. Venus är nästan lika stor som jorden och den kallas ofta för afton- eller morgonstjärnan eftersom den vid dessa tider syns tydligast här på jorden.
Källa: Nasa. Ladda hem bilden.
Merkurius är den minsta planeten i vårt solsystem. Den ligger närmast solen och rör sig snabbast av alla planeter, ett varv runt solen tar 88 dagar. Planeten har varit känd för människan i cirka 3 400 år. Den hinner fyra varv runt solen på samma tid som jorden bara hinner ett varv. Merkurius är egentligen en grå planet men denna bild är färglagd för
att åskådliggöra planetens landskap och mineraler.
Källa: Nasa/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington. Ladda hem bilden.
I början av år 2002 började plötsligt dubbelstjärnan V838 Monocerotis lysa mycket starkare. Det kraftiga röda ljuset, som fortsatte under flera veckor, berodde på en sammanslagning av de två stjärnorna. Fenomenet kallas luminös röd nova och är ovanligt. Ljusstyrkan i explosionen som uppstår i röda novor ligger mellan en supernovas (som är ljusare) och en nova (mer matt ljus). Det synliga röda ljuset varar i veckor eller månader och varierar i styrka över tid.
Källa: Nasa, Esa and The Hubble Heritage Team. Ladda hem bilden.
Under två år följde den europeiska rymdsonden Rosetta kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko. Rosettas instrument hittade grundämnet kväve och aminosyran glycin på kometen. Båda dessa ämnen är viktiga för att liv ska kunna skapas. Studierna visade också att kometen, som är cirka 4x4 km i omkrets, har en porös struktur, uppbyggd av många lager av materia utan att vara hårt packat. Kometer brukar beskrivas som smutsiga snöbollar i rymden men ytan på kometen 67P/Churyumov-Gerashimenko är faktiskt kolsvart. Rosetta följde kometen från långt ut i vårt solsystem och hela vägen in till den punkt där den kommer närmast solen för att sen vända tillbaka ut i universum igen.
Källa: Esa. Ladda hem bilden.
Som ordspråket lyder så har även solen fläckar. Och det beror på att lokala magnetfält hindrar flödet av solens energi inifrån att nå solens yta på vissa delar. Temperaturen på solens yta är cirka 5 500 grader Celsius. En solfläck är mellan 1 500 och 2 000 grader kallare, och därför ser den ut att vara mörkare än omgivningen. Bilden på solfläcken har färgats gul och är tagen med det svenska solteleskopet SST som är placerad på La Palma.
Källa: Institutet för solfysik, Kungl. Vetenskapsakademin och Stockholms universitet.
Med sin vackra blå färg har Neptunus fått sitt namn från havsguden Neptunus. Färgen kommer från metangas som finns i Neptunus atmosfär. Men det är inte metangasen som är blå utan metangasen kan absorbera rött ljus, därför ser planeten blå ut. Neptunus ligger längst bort av de stora planeterna i vårt solsystem och är en gasjätte som i huvudsak består av väte, helium och metan. Det tar 165 år för Neptunus att gå ett varv runt solen. På Neptunus blåser moln av frusen metan runt i upp till 2 000 kilometer per timme. Bilden är tagen av rymdfarkosten Voyager 2. Kameran hade ett grönt och orange filter.
Källa: Nasa. Ladda hem bilden.
Konstellationen Stephans kvintett består av fem galaxer, två av dem är väldigt nära varandra i mitten av bilden. Det vi ser är galaxer med stjärnor över ett brett färgområde, från unga blåa stjärnor till åldrande röda stjärnor. Galaxen som syns i nedre vänstra hörnet ligger sju gånger närmare jorden än de andra.
Källa: Nasa, Esa and the Hubble SM4 ERO Team. Ladda hem bilden.
Konnebulosan, NGC 2264, är med lite fantasi inte helt olik ett mardrömslikt odjur. Den består av gas och stoft (partiklar av olika storlekar och sammansättning). Bilden visar nebulosans översta 2,5 ljusår. Hela nebulosan är sju ljusår lång. Strålning från andra stjärnor, utanför bilden, utplånar långsamt nebulosan. Till slut kommer bara de tätaste delarna av konen bli kvar, där kan nya stjärnor och planeter bildas.
Färgbilden är uppbyggd av tre separata bilder tagna i blått, nära infrarött och väte-alfa-filter. Bilden är tagen av rymdteleskopet Hubble.
Källa: Nasa, Holland Ford (JHU), the ACS Science Team and Esa. Ladda hem bilden.
Uranus är en gasplanet som är täckt av moln. Den grönblå färgen beror på att det finns metan i atmosfären. Det finns mycket is inuti planeten så egentligen borde den kanske kallas för en isjätte. Och precis som Saturnus har den ringar. Uranus är den sjunde planeten från solen och den är ungefär fyra gånger så stor som jorden. Det tar Uranus 84 år att gå ett varv runt solen. Uranus har bara utforskats av en rymdfarkost, Voyager 2.
Källa: Nasa/JPL. Ladda hem bilden.
Helixnebulosan ligger 700 ljusår från oss, i mitten syns ett blågrönt sken. Det är den ultravioletta strålningen från den 120 000 grader varma stjärnan och omkringliggande gaser som får syreatomer att intensivt lysa. Den här bilden skapades med hjälp av ett teleskop vid observatoriet La Silla i Chile.
Källa: ESO. Ladda hem bilden.
Det är inte svårt att förstå att den här galaxen fått smeknamnet Vindsnurregalaxen. Den ligger 27 miljoner ljusår bort, i stjärnbilden Stora björnen. Bilden är det största och mest detaljerade fotot av en spiralgalax som någonsin tagits med rymdteleskopet Hubble.
Källa: Esa, Nasa. Ladda hem bilden.
Jupiter är den största planeten i vårt solsystem, så stor att över 1 000 jordklot skulle rymmas inuti. Den går att se utan hjälp av något teleskop eller andra hjälpmedel. Jupiter är den femte planeten från solen och är en gasjätte. Det betyder att den består av gasformig eller flytande materia. Bilden togs från en höjd av ca 52 200 kilometer över planetens molntoppar. Jupiter har 79 månar, en del av dem har flytande hav under istäcken. På sydsidan av planeten finns en stor röd fläck, det är en jättelik storm som har pågått i 400 år men som nu håller på att krympa.
Källa: Nasa/JPL-Caltech/SwRI/MSSS/Gabriel Fiset. Ladda hem bilden.
Messier 82 är en så kallad starburstgalax som ligger i stjärnbilden Stora björnen. Det betyder att den skapar nya stjärnor i en närmast explosionsartad takt. Stjärnorna inuti dess centrala delar skapas tio gånger snabbare än i vår egen galax Vintergatan.
Källa: Nasa, Esa and the Hubble Heritage Team (STScI/AURA). Ladda hem bilden.
Den här fantasieggande nebulosan är döpt efter en av jorden största spindlar – fågelspindeln. Tarantelnebulosans ljusa stråk kan med lite fantasi likna spindelns långa ben. I centrum av nebulosan finns den tyngsta stjärna som hittills har upptäckts, det är en blå hyperjätte som döpts till R136 med en massa som motsvarar 265 gånger vår egen sol. Det är också den mest ljusstarka stjärnan 8,7 miljoner gånger solens ljusstyrka.
Källia: ESO/R. Fosbury (ST-ECF). Ladda hem bilden.
Jorden är den tredje planeten från solen. Planeten är 4,54 miljarder år gammal. Så vitt man vet har det funnits liv på jorden i minst 3,8 miljarder år. Människan känner inte till några levande varelser på något annat ställe i universum.
