Shelfis stabilitet på östantarktisk från multimodala jordobservationsdata (STABLE)

Smältning av inlandsisarna blir den största orsaken till höjning av den globala havsnivån efter år 2050, det slog den senaste IPCC-rapporten fast (AR6). Smältning av inlandsisen på Antarktis kommer att bidra kraftigt till den globala havsnivåhöjningen om dess shelfisar bryts upp och isens rörelse och kalvning i havet ökar.

Men denna process kan delvis komma att motverkas av att tillskottet av snö till inlandsisen ökar när atmosfären blir varmare och fuktigare, vilket ökar istjockleken. Smältning från den östantarktiska inlandsisen utgör den största osäkerheten i beräkningar av den globala havsnivån.

I detta projekt, STABLE, utforskar vi ett av de känsligaste områdena i Antarktis, Drottning Maud Land. Vi studerar hur inlandsisen, shelfisen och den marina miljön påverkas av den globala uppvärmningen, och hur isarna reagerar på förändringar i klimatet på olika tidsskalor.

Resultat från mätningar i fält av snö och is behövs till de datormodeller som används för att beräkna framtida förändringar i glaciärernas och isshelfisarnas rörelser. Denna information behövs för att minska osäkerheten i beräkningarna av hur mycket och hur snabbt havsnivån kommer att stiga.

Riiser-Larsen-shelfisen, som är den femte största i Antarktis, är mycket känslig för förändringar i atmosfären och i havet, och vi har här unika möjligheter att i detalj studera hur isen reagerar på ett varmare klimat.

STABLE-projektet är en del av en större satsning som vi namngett iQ2300 (Östantarktis bidrag till havsnivåhöjning år 2300: Integrerade studier i Dronning Maud Land). Svenska Polarforskningssekretariatet stöttar forskningen genom finansiering av fältinsatser genom fem landbaserade expeditioner och två fartygsexpeditioner under perioden 2025–2030.

Vi kommer att använda satellitdata från en rad olika rymdplattformar för att kartlägga förändringar i R-LIS. Dessa inkluderar arkivdata från ESA (European Space Agency) och NASA (National Aeronautics and Space Administration), men också nya data som lanseras 2025 från satelliter såsom NISAR (NASA-ISRO Synthetic Aperture Radar) och ESA Biomass.

Vi kommer därmed att kunna tillhandahålla resultat från analyser som täcker de senaste två till tre decennierna.

Vår metod kombinerar radarteknik (Interferometric Synthetic Aperture Radar), satellithöjdmätning och maskininlärning som utnyttjar molntjänster för att bearbeta stora datamängder.

I tre forskningsteman undersöker vi rörelse vid inlandsisens yta, tjockleken på shelfisen och de hydrologiska förhållandena vid isytan. Vi bestämmer också om och var perkolation av smältvatten sker i shelfisen samt storleken på ansamlingar av smältvatten i så kallade akviferer.

För att kunna uppskatta stabiliteten kommer vi att kartlägga kanten varifrån isberg bryts loss från shelfen, sprickbildning och förankringspunkter, det vill säga trösklar där shelfisen vilar på land.

Under en expedition ledd av Svenska Polarforskningssekretariatet 2025/26 kommer vi att samla in data från inlandsisen och shelfisen för validering av resultaten från analysen av satellitdata. Vi använder då GNSS-mottagare, provtagare för snö- och firnkärnor samt olika typer av radarutrustning.

Under senare expeditioner (2026–2030) kommer kollegor att borra genom shelfisen för att placera ut ytterligare sensorer och använda autonoma undervattensfarkoster för att undersöka förhållandena vid shelfens botten.

Resultat från dessa expeditioner kommer att ge oss ytterligare valideringsmöjligheter så att vi kan utveckla fjärranalysmetodiken vidare