Hur kalla joner i planetatmosfärer når högre energier

I vårt projekt tittar vi på joner med låga energier som skapas genom jonisation i de övre delarna av atmosfären kring planeter och månar.

En del av dessa joner frikopplas från den neutrala gas de föds i och accelereras till så höga energier att de kan försvinna ut i rymden. Sådan så kallad atmosfärsflykt har observerats på exempelvis jorden, Mars och Venus, men även på månar som har atmosfär, såsom Titan.

Vi ska ta reda på hur starkt kopplade de nyfödda lågenergijonerna är till den neutrala gasen omkring dem och vilka processer det är som ger lågenergijonerna högre energi. Särskilt intresserade är vi av den första energikicken som jonerna får, eftersom den inte är särskilt väl undersökt.

Vi använder mätningar gjorda av rymdsonden Rosetta kring kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko. Kometens elliptiska omloppsbana gör att omgivningen runt den förändras drastiskt under dess färd runt solen. Vi får då möjlighet att studera många olika rymdmiljöer trots att vi befinner oss vid samma objekt.

Rosetta var också elektriskt uppladdad och attraherade positivt laddade joner, vilket innebar att vi kunde mäta dem med partikeldetektorer, något som annars är väldigt svårt.

Jonerna är kraftigt påverkade av rymdsonden, men vi har utvecklat metoder för att korrigera för detta och tolka data