Örnnebulosan
NASA, ESA, CSA, STScI, J. DePasquale (STScI), A. Pagan (STScI)

Hubble har spårat radioblixtrar

Fenomenet med snabba intergalaktiska radioblixtrar, så kallade Fast Radio Bursts (FRBs), har varit känt länge men hittills har man inte kunnat fastställa varför de uppstår. Ny forskning baserad på data från Hubble-teleskopet tar oss ett steg närmare svaret.
Galaxer med radioblixtrar
SCIENCE: NASA, ESA, Alexandra Mannings (UC Santa Cruz), Wen-fai Fong (Northwestern) IMAGE PROCESSING: Alyssa Pagan (STScI)
Fyra av galaxerna varifrån Hubble kunnat spåra radioblixtar.
Publicerad
2021-05-28
Dela artikel:

Radioblixtrar genererar lika mycket energi på en tusendels sekund som solen gör på ett år. Ursprunget är okänt och endast femton av tusentals registrerade radioblixtrar har kunnat spårats till en specifik plats i universum.

En del av svårigheten i att studera radioblixtrar är att de bara varar ett par millisekunder och mycket sällan upprepar sig. Det är lite som att spåra en gevärskula utan att ha själva kulan eller veta varifrån den sköts, det enda man har är ljudet från den. I en ny studie har amerikanska forskare använt rymdteleskopet Hubble för att spåra fem radioblixtrar till sitt ursprung. Med hjälp av teleskopets instrument för att fånga upp ultraviolett- och infrarött ljus har forskarna spårat dem till fem olika spiralgalaxers armar. Galaxerna befinner sig långt från jorden, är relativt massiva och unga nog att stjärnor fortfarande föds inuti dem.

Dessa nya fynd stärker teorin om att radioblixtarna kommer från så kallade magnetarer som uppstår i denna typ av galaktisk miljö. En magnetar är en neutronstjärna med ett onormalt starkt magnetfält, cirka 1000 gånger starkare än hos en vanlig neutronstjärna. De brukar kallas för universums starkaste magneter och de skapar ett magnetfält 10 biljoner gånger så kraftfullt som en vanlig kylskåpsmagnet.

- På grund av deras starka magnetfält är magnetarer ganska oförutsägbara. I det här fallet tros blixtarna komma från plötsliga utbrott från en ung magnetar. Massiva stjärnor genomgår en förvandling under sin livstid till att bli neutronstjärnor, varav några kan magnetiseras starkt [och då klassas som magnetarer]. Detta leder till plötsliga utbrott och magnetiska händelser på dess ytor och dessa kan avge ljus i radiovåglängder. Vår studie passar in i den bilden, säger Wen-fai Fong från Northwestern universitetet som var med i teamet bakom studien.

Områdena varifrån radioblixtarna kommer, samt det typ av ljus de utstrålar, utesluter att blixtarna skulle härstamma från döende unga stjärnor eller döende neutronstjärnor, som båda slutar i supernovaexplosioner.

Forskarna säger att även om Hubble-resultaten är spännande kommer de behöva fler observationer för att kunna säga mer om dessa gåtfulla blixtar och helt kunna hitta deras ursprung.

WebDewey-kategori
×

WebDewey är ett lexikaliskt beskrivande vokabulär, som klassificerar materialet på ett strukturerat sätt. Varje term har ett internationellt gångbart webdewey-nummer och ett svensk termnamn. Läs mer om svenska WebDewey hos Kungliga Biblioteket.

Rymdbloggen