Så kartläggs och undviks hotet från rymden hero

Så kartläggs och undviks hotet från rymden

Det finns runt 6 500 asteroider i vårt solsystem som passerar nära vår planet. En del av dem är så stora att de skulle orsaka stor förödelse på jorden vid en kollision. De flesta av dem passerar emellertid på tryggt avstånd och är kartlagda av forskare. Men hur går det egentligen till, och går det att undvika en kollision?
Så kartläggs och undviks hotet från rymden
NASA/JPL
Asteroiden Ida med sin lilla måne. Porträttet är taget av rymdfarkosten Galileo under sin färd till Jupiter på ett avstånd av cirka 10 000 kilometer.
Publicerad
2020-09-18
Dela artikel:

Den mest kända asteroiden som kolliderat med jorden är den som slog ned på Yucatánhalvön i Mexiko för 66 miljoner år sedan. Dess diameter uppskattas till runt tio kilometer och vid nedslaget frigjordes omkring 100 000 gigaton trotyl, vilket motsvarar runt en miljon Hiroshimabomber. Det påverkade jorden på ett närmast ofattbart sätt, med klimatförändringar som uppskattningsvis dödade 75 procent av allt liv på vår planet.

Den här typen av asteroider kallas för jordnära objekt och de allra flesta av de större asteroiderna är kartlagda. Men inte alla. Senast i augusti upptäckte den brasilianska amatörastronomen Leonardo Amaral, på Campo dos Amarais-observatoriet utanför Sao Paulo, asteroiden 2020 QU6. Den passerade jorden på 40 miljoner kilometers avstånd, var 1 000 meter i diameter och skulle ha orsakat en global katastrof om den träffat jorden.

Den här typen av kollisioner uppstår tack och lov väldigt sällan. Enligt forskare handlar det om intervaller på hundratusentals miljoner år.

– Först och främst ska vi konstatera att det är en väldigt liten risk. För stora asteroider har man ganska god koll på vilka som skulle kunna komma på fråga. Och det beror på att de helt enkelt syns ganska bra i våra teleskop, så de är väl kartlagda. Men när de är mindre blir de svårare och svårare att se, framför allt om de kommer från ett olyckligt håll, som inifrån solsystemet, säger Johan Köhler, avdelningschef Forskning och utveckling på Rymdstyrelsen till podden Har vi åkt till Mars än?

Så hur har forskare koll på jordnära objekt och huruvida de utgör en fara för oss? Nasa driver exempelvis Center for Near-Earth Object Studies (CNEOS), som dessutom har en offentlig sammanställning över jordnära objekt och när de passerar jorden. 

Även den europeiska rymdorganisationen, ESA, är aktiva inom området och driver programmet SSA-NEO (Space Situational Awareness), där man sammanställer data om asteroiders positioner. Informationen kommer från olika radarsystem och teleskop och ligger till grund för de mätningar som behövs för att räkna ut risken för kollision, beräkna eventuell nedslagsplats samt bedöma om proaktiva åtgärder behövs för att avvärja en kollision. Enligt Johan Köhler har man koll på större asteroider flera decennier i förväg och kan därmed förhindra en kollision. Det skulle i så fall inte ske på ett lika spektakulärt sätt som i filmen Armageddon men nästan.

– Man kan försöka att ändra riktningen på den litegrann, många år i förväg. Det skulle man kunna göra genom att skicka upp en rymdfarkost som far in i asteroiden i hög hastighet, och då kan det räcka för att den flyttar sig lite i sin bana. Då kommer den att missa jorden, säger han till Har vi åkt till Mars än?

Mindre asteroider på runt 20–40 meter i diameter kan emellertid förbli oupptäckta och kollidera med jorden. Det hände 2013, när en meteor exploderade över staden Tjeljabinsk i Ryssland, vilket fick stora konsekvenser för befolkningen i form av skador och förstörelse. Nedslag av mindre asteroider sker även det väldigt sällan, och i de allra flesta fall har man koll på dem och är förberedd.

– När den kommer närmare så mäter man noggrannare på den, så att man vet om det fortfarande är en risk eller om man kan utesluta risken helt. Om det är en förhållandevis stor risk, kanske en procent, då är det läge att försöka hålla koll på var den kan tänkas kollidera med jorden så att krisberedskapsmyndigheter är informerade, säger Johan Köhler.

Rymdbloggen