En stjärnas liv hero

En stjärnas liv

Det verkar som om stjärnan Betelgeuse tar sina sista kosmiska andetag innan den exploderar i en supernova och på så sätt ritar om vår stjärnhimmel för all framtid. Vi vet inte när men det skulle redan kunna ha hänt.
En stjärnas liv
NASA/JPL-Caltech/UCLA
Publicerad
2020-01-24
Uppdaterad
2020-02-26
Dela artikel:

Det är något magiskt med att gå ut en stjärnklar natt till en riktigt mörk plats. Långt bort från ljusförorenade städer. Himlen tar plötsligt en form många av oss inte är vana att se längre. Tusentals ljuspunkter, cirka 4 548 stycken för att vara lite mer exakt (plus minus ett par stycken beroende på årstid), i intrikata men oftast bekanta mönster. Man är nästan inte redo och många får existentiell ångest av bara tanken på att påminnas om hur små vi är i ett oändligt universum. Men vad ser vi egentligen när vi tittar på stjärnorna och vad ser andra livsformer om de tittar tillbaka på oss?  

Pexel

Stjärnan Betelgeuse i stjärnbilden Orion tycks visa tendenser på att vara på väg dö. Betelgeuse utgör Orions vänstra axel och skiner med ett varmgult sken. Den är väl synlig under vinterhalvåret och går upp i söder på natthimmel. Betelgeuse har ganska snabbt gått från att vara den tolfte starkast lysande stjärnan vi kan observera till den tjugofjärde. Därför tror astronomer att något är på väg att hända. Att den kommer explodera i en supernova innan den bleknar och blir för svag för våra ögon att upptäcka. Något som för oss på jorden vore ett fantastiskt skådespel. Stjärnan skulle explodera och bli lika ljus som vår fullmåne. Vi skulle se den även på dagtid och ljuset skulle vara tillräckligt för att kunna kasta skuggor av oss som sitter på första parkett. Den explosiva fasen skulle ta ett par dagar men det skulle ta tre år innan stjärnan dimmas ner till sin ursprungliga styrka och ytterligare tre år innan vi inte skulle kunna se den alls. Detta skriver astronomen Daniel Brown från Nottingham Trent University i Storbritannien i magasinet The Conversation. Vi vet dock för lite om den här processen för att kunna säga när detta kommer hända, det kan hända imorgon eller om 100 000 år.

När vi tittar på stjärnorna ser vi ljus som färdats genom universum för att till sist nå våra ögon. Ljuset har färdats olika långt beroende på vad vi tittar på och vi vet hur långt eftersom ljusets hastighet är känt och dessutom konstant, 299 792 458 meter i sekunden. Tittar vi på solen ser vi ljus som färdats i cirka åtta minuter för att nå oss, tittar vi på månen ser vi ljus som färdats i lite drygt en sekund. Vad detta innebär är att vi hela tiden tittar tillbaka i tiden, vi ser objekten som de såg ut för en sekund, åtta minuter eller en miljon år sedan. Vi får hela tiden snällt vänta på ”nästa avsnitt” att nå oss i serien om universum, inspelningen gjordes för länge sen.

Betelgeuse ligger 640 ljusår bort. Vi ser alltså stjärnan som den såg ut för 640 år sedan och därför kan den alltså rent teoretiskt redan ha exploderat och bleknat, inspelningen är gjord men vi ser det först i nästa säsong.

En kul sak man kan göra är att hitta sin födelsestjärna. Det är den stjärnan som befinner sig lika långt bort i ljusår som du är gammal. Det finns såklart listor för detta. Är du en bit över 34 år, som undertecknad råkar vara, är din födelsestjärna Jota Persei i stjärnbilden Perseus. När jag tittar på den från jorden ser jag stjärnan exakt som den såg ut för lite drygt 34 år sedan, tiden för min födelse.

Jonas Appelberg, kommunikatör på Rymdstyrelsen

WebDewey-kategori
×

WebDewey är ett lexikaliskt beskrivande vokabulär, som klassificerar materialet på ett strukturerat sätt. Varje term har ett internationellt gångbart webdewey-nummer och ett svensk termnamn. Läs mer om svenska WebDewey hos Kungliga Biblioteket.

Rymdbloggen