Bloggen

David Hobbs om sitt arbete med att lösa stjärnors astrometriska egenskaper

David Hobbs om sitt arbete med att lösa stjärnors astrometriska egenskaper
´
Publicerad
2013-10-08
Uppdaterad
2018-03-15
Dela artikel:

I Lund består astrometrigruppen av två fast anställda, två doktorander och två masterstudenter. Jag är en av de fast anställda som arbetar med Lennart Lindegren, en av de personer som föreslog Gaia-projektet. Vi arbetar med Gaias primära kärnlösning för astrometri. Gaia tar inte bilder utan mäter istället stjärnpassager med 62 stycken avancerade digitala kameror medan satelliten roterar. Denna information måste sedan omvandlas till användbara vetenskapliga resultat - astrometriska egenskaper såsom positioner, avstånd och stjärnrörelser.

Det handlar om att utveckla algoritmer och statistiska analysverktyg för en numerisk lösning som involverar minst hundra miljoner stjärnor. Vi tar alla  stjärnor med regelbundna rörelser, som anses vara enskilda stjärnor som inte ingår i dubbelstjärnor eller andra mer komplicerade system av stjärnor som skulle kunna skada den nummeriska kärnlösningen.
 
Vi löser sedan för dessa stjärnors astrometriska egenskaper. Denna kärnlösning bestämmer också satellitens rotation extremt noggrant och kalibrerar kamerorna, och gör det också möjligt att testa den allmäna relativitetsteorin. Kärnlösningen används sedan för att lösa för alla andra mer komplexa stjärnor i en sekundär lösning.
 
Detta är vår viktigaste uppgift i Lund, men vi är också intresserade av att använda de vetenskapliga resultaten. Jag är särskilt intresserad av Gaias grundläggande fysikaspekter. Som jag nämnde tidigare kan vi testa Einsteins allmänna relativitetsteori då ljuset från varje stjärna böjs av solens och planeternas gravitationsfält.
 
För närvarande arbetar jag tillsammans med en masterstudent med att utveckla en metod för att numeriskt lösa för objekt i yttre solsystemet som inte kan ses på grund av de stora avstånden till Jorden. Vi kan göra detta eftersom stora osynliga objekt böjer av stjärnljuset och vi kan använda denna effekt för att få fram massa och position för det osynliga objektet. Med den här tekniken kan det bli möjligt att upptäcka nya små planeter i Oorts moln av kometer i det yttre solsystemet, långt bortom solsystemets kända planeter. Projektet syftar till att ta reda på hur väl detta kan göras.

/David 

Detta är David Hobbs