Vad är det som syns på himmeln?

Stjärnor

De flesta objekt som syns på stjärnhimlen är självfallet stjärnor, dvs främmande solar på flera ljusårs avstånd – långt bortom vårt eget planetsystem. Stjärnorna rör sig i förhållande till varandra i rymden, men de befinner sig så långt bort att denna rörelse knappast märks under en människas levnad. Vi kan därför lära känna ett fixt mönster av stjärnor, ofta kallat stjärnbilder. 

Planeter

Planeten Mars den 24/2 2007.  Bild: NASASedan urminnes tider har människan noterat att vissa starka objekt från natt till natt sakta rör sig på stjärnhimlen jämfört med det fixa mönstret.
Dessa ”vandringsstjärnor” är i likhet med jorden planeter i vårt eget system av planeter som rör sig kring solen.

Fem av dessa planeter lyser lika starkt som ljusa stjärnor, nämligen Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus. Övriga planeter bör man ha kikare eller teleskop för att se.

Meteorer (stjärnfall)

Vårt planetsystem innehåller många kroppar som är mindre än planeterna, såsom småplaneter (asteroider) och kometer.
Dessa fragmenteras eller splittras ibland upp till allt mindre kroppar. Sandkornsstora objekt finns i stora mängder och syns som meteorer när de faller ner i jordens atmosfär. De flesta ser de ut som en svag stjärna som under någon sekund faller mot horisonten och sedan försvinner (”stjärnfall”).

I sällsynta fall trillar lite större kroppar ner, vilka kan lysa som eldklot långt kraftigare en de ljusaste stjärnorna och vara synliga i flera sekunder (dessa meteorer kallas ofta bolider). Människor har svårt att bedöma avståndet till bolider och rapporterar ofta att de sett något falla ner på ett fält i närheten. I själva verket är avståndet oftast mer än 10 mil.

Meteorer ser man lättast när jorden passerar genom en meteorström, t.ex. Perseiderna i mitten av augusti och Leoniderna i mitten av november.

Satelliter

Konstgjorda satelliter i bana kring jorden kan lätt ses som ett svagt stjärnliknande objekt som rör sig tvärs över himlavalvet på några minuter.
De måste vara solbelysta för att synas och ses därför bäst strax efter skymningen eller strax före gryningen. Ibland blinkar de på grund av sin rotation.
De kan i sällsynta fall blixtra till och bli ljusstarka för ett ögonblick om reflexerna från solpanelerna råkar riktas mot observatören. Från södra Sverige kan den Internationella rymdstationen ses lysa starkt.

Den satellit som är lättast att se (reflekterar mest ljus) är internationella rymdstationen. Du kan ta reda på när den går att se från Sverige, t ex på den här hemsidan: https://spotthestation.nasa.gov/ (Från Stockholm blir den synlig i kväll 6.41 i kväll, i tre minuter, över södra horisonten).
 

Senast uppdaterad: 12 oktober 2017