Storskaliga miljöproblem kräver nya övervakningsmetoder
Jordens miljöproblem är idag ofta storskaliga och gränsöverskridande. Därför måste världens länder allt oftare samverka för att lösa miljöfrågor med hjälp av internationella överenskommelser, t.ex. om att begränsa människans påverkan på klimatet. Det är dock svårt att ingå nya, mera långtgående överenskommelser för att minska miljöpåverkan om det inte finns pålitliga kontrollmetoder. Och det kan vara mycket svårt att se till att miljöavtalen efterlevs.
Detta gör jordobservation från satellit till en särskilt intressant metod för att beskriva den globala miljön, mäta miljötillståndet och kontinuerligt följa och analysera miljöförändringar. Fjärranalys har den stora fördelen att mätningar över hela jorden är jämförbara och att de berörda länderna inte har möjlighet att förbjuda mätningarna eller manipulera resultaten.
Att sammanföra användare av miljöinformation med dataförsörjare och metodutvecklare
Europeiska kommissionen har tillsammans med ett antal europeiska rymdorganisationer, däribland den svenska Rymdstyrelsen, tagit ett initiativ som går under benämningen GMES, Global Monitoring for Environment and Security. GMES är ett handlingsprogram för insamling, förmedling och utnyttjande av miljöinformation. Fjärranalys från satellit är en bärande del av GMES. ”Security” handlar i det här sammanhanget i första hand om att övervaka risken för naturkatastrofer, följa skadeverkningarna och planera humanitära insatser.
Målet med GMES är att stödja Europas miljö- och säkerhetsarbete genom att tillhandahålla aktuell, användaranpassad information av hög kvalitet. GMES vill visa hur information från jordobservationssatelliter tillsammans med andra data kan komma till nytta i detta sammanhang. Inom GMES sammanförs användarna av miljöinformation med producenterna av data så att tillgången på viktiga data på ett bättre sätt än tidigare kan möta efterfrågan med rätt information vid rätt tillfälle. Metodutvecklare har en viktig funktion för att presentera informationen på ett överskådligt sätt. 
Europa, som ofta är pådrivande i miljöfrågor vill med GMES säkra det europeiska oberoendet av miljöinformation. Kraven på bättre beredskap vid extrema väderhändelser, så som översvämningar och svåra stormar har också ökat eftersom sådana erfarenheter har visat sig vara väldigt dyrköpta för samhället med stora skadeverkningar. Europa kan också använda GMES i samband med katastrof- och biståndsinsatser i andra delar av världen.
Andra miljöhot som kan vara intressanta att följa är ökenutbredning, iskartering för isbrytartjänstens behov, vattenföroreningar, vegetationsförändringar, oljeutsläpp till havs, luftföroreningar med mera. EU:s behov för att genomföra miljöpolitiken kommer att vara vägledande för arbetet inom GMES. Eftersom GMES kan täcka så många olika områden har EU som kravställare på systemet efter en grundlig behovsanalys prioriterat vissa tjänster, de så kallade ”snabbspåren”. Dessa handlar om landmiljöövervakning, krishantering vid katastrofer och olyckor och marina tjänster.
GMES kan även ses som en del av det europeiska bidraget till det globala initiativet GEO, Group on Earth Observations.
Ett samarbetsområde mellan ESA och EU
Vid EU:s toppmöte i Göteborg 2001 antogs en strategi för hållbar utveckling som innefattar målet att till år 2008 sätta GMES i drift. Det kommer dock att dröja betydligt längre till dess att GMES är fullt utbyggt. GMES har efterhand blivit en hörnpelare i rymdsamarbetet mellan EU och ESA och brukar betecknas som ett flaggskeppsprojekt tillsammans med satellitnavigeringsprojektet Galileo.
De första åren samlades erfarenheter in från olika användardrivna projekt. I en andra fas påbörjades framtagningen av olika informationsprodukter och tjänster, utvärdera dessa och strukturera användarkraven. Slutligen skall den infrastruktur som behövs för att samla in, analysera och presentera miljöinformation utvecklas och sättas i drift.
För att användarna av fjärranalys skall våga göra sig beroende av fjärranalys måste en kontinuerlig försörjning säkerställas av data till ett överkomligt pris. GMES behöver också leva upp till kraven på god täckning, snabb och enkel tillgång till både aktuella och historiska data och en effektiv dataintegration. Data som redan finns ska också kunna användas på ett effektivare sätt. Tillgången på aktuella, jämförbara och tillförlitliga data ska säkras och vägar för att leverera information snabbt och säkert ska etableras.
De första GMES-satelliterna utvecklas
För att tillgodose behovet av data för olika ändamål såsom havsövervakning, atmosfärskemi, landmiljö och skogsbrandsförvarning har ESA påbörjat planeringen av hela ”familjer” av satellitsystem med olika uppdrag. ESA:s medlemsländer godkände i december 2005 att byggandet av dessa satellitsystem skulle påbörjas och tillsköt också budgetmedel (200 miljoner euro för perioden 2006 - 2008) till den första fasen i projektet. För att GMES skall kunna genomföras fullt ut återstår dock viktiga beslut om EU:s budgetandel. EU:s bidrag kommer att bli en del av det sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling.
Den första GMES-satelliten kommer att leverera radardata som är särskilt lämpligt för havsmiljöövervakning. Radarvågor kan med god säkerhet urskilja oljespill och isberg. ESA säkerställer därmed kontinuiteten av radardata från ERS-1, ERS-2 och Envisat. Eftersom satelliterna inom GMES hela tiden måste ersättas med nya för att uppfylla kraven på operationella system, kommer GMES leda till långsiktiga industrikontrakt som är attraktiva för svensk och europeisk rymdindustri.
Samtidigt utvecklas den andra GMES-satelliten som skall leverera optiska data som man t.ex. kan använda för skogsövervakning.
Det svenska GMES-arbetet är brett förankrat
Inom GMES betonas vikten av att fånga upp och tillgodose användarbehoven. Sverige har därför gått in för att undersöka de nationella behoven så att de kan föras fram samlat och väl underbyggt i det europeiska GMES-arbetet. En rad svenska myndigheter samarbetar därför runt GMES. I det nätverket deltar bland annat Rymdstyrelsen, Räddningsverket, SMHI, Försvarsmakten, Lantmäteriet och Naturvårdsverket. Allt eftersom GMES utvecklas kommer krav på allt bättre fungerande nationell samordning mellan dem som ska genomföra och dra nytta av programmet.
Läs mer på GMES webbplats.
Läs mer på ESA:s webbplats om GMES.
Läs mer på EU:s webbplats om GMES
GMES-förordningen (pdf, engelska)
Portal för GMES-data
