Esa

Det svenska rymdprogrammet genomförs till största delen i internationellt samarbete, främst inom ramen för det europeiska rymdorganet Esa, European Space Agency. Cirka 70 % av Rymdstyrelsens budget läggs på projekt som utförs inom Esa.

Esa startades 1975 då man slog samman två tidigare samarbetsorgan: Esro (rymdforskning) och Eldo (raketutveckling). Sverige har varit medlemmar sedan första början. Esas syfte är att främja vetenskapligt och teknologiskt rymdsamarbete i Europa genom att utarbeta och genomföra en långsiktig europeisk rymdpolitik, ta fram europeiska program, samordna medlemsländernas rymdprogram och utarbeta en industripolicy. Enligt Esas konvention måste Esas program ha fredliga ändamål.

Esa har ca 2000 anställda och lika många heltidsanställda konsulter. Den årliga budgeten är ca 4 miljarder euro. Esa har 22 medlemsländer: Belgien, Danmark, Estland, Frankrike, Finland, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike. Esa har även ett avtal med Kanada om nära samarbete.

Esas program utgörs dels av det obligatoriska grund- och vetenskapsprogrammet, där länderna bidrar med en bestämd andel (Sverige med  2,82 % sedan 2015), dels av frivilliga program. Frivilliga program finns inom följande områden: jordobservation, navigering, telekommunikation, mikrogravitation, utforskning, bärraketer, teknologi och Internationella rymdstationen (ISS). När man summerar den de obligatoriska och frivilliga programmen så uppgick Sveriges andel av Esas totala budget till ca 2,8 % år 2014.

I frivilliga program får länderna själva bestämma hur mycket pengar de vill satsa. Därför går länderna in med andelar som motsvarar förväntat utbyte. En stor del av utbytet är den nytta ländernas forskare och andra användare kan få av satelliterna. En annan form av utbyte får man i form av industrikontrakt och möjligheter till efterföljande produktion. Esa tillämpar nämligen ett så kallat georetursystem, vilket innebär att de pengar medlemsländerna satsar i Esa skall komma tillbaka till respektive land. Cirka 80-90 % av satsningarna kommer tillbaka till länderna, resterande används till Esas overheadkostnader.

Sveriges bidrag till Esa återgår således till Sverige i form av industriuppdrag, långsiktig kunskapsuppbyggnad och tillgång till internationella data och forskningsresultat.

Esa har sitt säte i Paris och större tekniska anläggningar i Noordwijk (Nederländerna), Darmstadt (Tyskland) och Frascati (Italien). Uppsändningsplatsen för den europeiska Ariane-raketen ligger i Kourou (Franska Guyana, Sydamerika) och drivs gemensamt av Esa och Frankrike. Hemmabasen för den europeiska astronautkåren ligger i Köln. Esa har även några mindre anläggningar, en av dessa är Salmijärvi utanför Kiruna som används för att kommunicera med och ta ner data från Esas jordobservationssatelliter. 

Besök Esas webbplats

 

Herschel/Planck

Herschelteleskopet, Bild: ESA

Satellitprojektet Herschel/Planck är det största vetenskapliga uppdraget hittills i Europa. De två satelliterna sköts upp i maj 2009.

Herschel är ett teleskop som har den största spegel som någonsin skickats upp i rymden, den är hela 3,5 meter. En del av de extremt känsliga ljusdetektorerna är utvecklade på Chalmers i Göteborg. Planck-satellitens syfte är att få svar på hur universum bildades, dess storlek och ålder. RUAG Space AB har konstruerat och tillverkat datorutrustning för att kontrollera satellitens position och orientering och via telekommandon kontrollera satelliten.

GOCE

Den 5 meter långa GOCE-satelliten sedd uppifrån

GOCE (Gravity field and steady state Ocean Circulation Explorer) var den första satelliten i det europeiska jordobservationsprogrammet Earth Explorer. Den skickades upp i rymden den 17 mars 2009 och återininträdde i atmosfären efter fullgjort uppdrag den 11 november 2013.

GOCE mätte jorden gravitationsfält med oöverträffad noggrannhet. Det har gett en ny heltäckande bild av hur jordens massa är fördelad, där till och med ändringar från havsströmmarnas variationer kan utläsas. Satelliten togs ur bruk efter att bränslet tagit slut, mer än två år senare än beräknat. Sammantaget har GOCE levererat fantastiska och värdefulla resultat till Esas jordobservationsprogram, som bidrar avsevärt till vår förståelse för hur jorden är uppbyggd och fungerar.

Senast uppdaterad: 19 oktober 2017