En fantastisk upplevelse

av: Maria Nilsson

Lördag 29 augusti kl 9:35 (svensk tid 15:35)

Så här hade ESA:s VIP-gäster det i natt:

Bussen lämnade hotellet kl 22. Vi började allt mer tro på att det skulle bli en uppsändning, för vädret såg allt bättre ut. Här står alla på kö för att kliva in i bussen:

När vi kom fram till OSB2 fick vi gå ut på balkongen på femte våningen meddetsamma. Men då blev vi lite oroliga, för vi såg åskblixtar hela tiden. Här stod vi:

Glad förväntan på många håll och en hel del riggade kameror:

Så fick vi höra att det var grönt på alla punkter och nedräkningen startade igen.

Jag tog inga bilder alls under själva uppsändningen. Jag ville bara uppleva allt (och dessutom skulle det inte se något ut med min lilla kamera). Ni hittar säkert en massa fina bilder på NASA:s hemsida.

Så hur är det då att stå där?

De sista tio sekunderna stod alla och räknade ner högt, men när startraketerna tändes så gick det som ett sus genom alla som stod på balkongen. Himlen lyses upp. Det blir ljust som på dagen men med den mörka natthimlen bakom, ett mycket speciellt ljus. Och sen kommer mullret, det knattrar, mullrar, dånar och känns i hela kroppen och så börjar byggnaden att skaka. Runt mig stod folk och ropade och tjoade, skrattade och grät medan vi såg skytteln försvinna längre och längre bort och till slut bara synas som en liten stjärna långt bort.

Alla var helt överväldigade och jättelyckliga.

Sedan serverades alla VIP-gästerna "cornbread and beans". Det är en gammal tradition på NASA sedan en av de anställda hade med sig denna rätt och bjöd alla på efter en lyckad avfärd.

Kolla så glada alla är:

Till sist blev det party på stranden med Christers familj och vänner:

Nu åker jag hem! Stort tack till alla som har varit med och gjort denna resa så väldigt rolig! Stort tack till alla där hemma på Rymdstyrelsen som har fixat en massa saker till oss när vi har varit tvugna att sova.

Och till slut: tack alla ni som har följt bloggen!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

29 augusti 2009