ESA VIP-gäst, så funkar det

av: Maria Nilsson

26 augusti kl 16.45 (svensk tid 22.45)

Jag har ju helt glömt bort att skriva och berätta om hur vi hade det på det första uppsändningsförsöket. För även om det inte blev någon uppsändning så hade vi ju en spännande upplevelse ändå! Hur funkar det då när man har kommit till Florida som ESA VIP-gäst för att se en uppsändning?

ESA:s VIP-gäster hade delats in i två bussar, en som skulle gå till det så kallade OSB2, och en som skulle gå till Banana Creek. Själv såg jag uppsändningen från Banana Creek  första gången Christer reste ut i rymden, denna gång fick jag åka till OSB2, som enligt säkra källor ska vara den bästa platsen att se uppsändningen ifrån. I bussen till Kennedy Space Center var stämningen glad och upprymd. Lite bekymrade var vi förstås över åskblixtarna som syntes en bit bort.

När vi kom fram till OSB2 samlades alla VVIP-gäster, och de var många, i en stor sal. Där fick vi först lyssna på den amerikanska nationalsången. NASA:s nye chef, Charles Bolden, hälsade alla välkomna med ett trevligt tal och sen fick vi höra ytterligare ett par talare. Höjdpunkten var astronauten Don R. Pettit som höll en mycket underhållande presentation full av skojiga små filmklipp med olika experiment astronauterna kan roa sig med i tyngdlöst tillstånd.

Sen var det dags för mingel. Det fanns mat att äta och astronauter att prata med i väntan på uppsändningen. Vädret analyserades förstås i detalj i alla samtal.

Men till slut började vi förstå vartåt det lutade, vädret såg ju onekligen besvärligt ut. Det började bli en del bekymrade miner runt om i lokalen. Tyvärr fungerade högtalarsystemet uselt så vi fick förlita oss till det vi kunde se på monitorer eller ute på balkongen. Där hade de på Banana Creek det mycket bättre, för de kunde höra allt som hände. Det jublades när vädret klarnade och gick besvikna sus genom publiken när det rapporterades dåligt väder. Vi på OSB2 missade allt sådant.

På bussen hem var det stora samtalsämnet förstås när nästa uppsändningsförsök skulle bli, men det var nog ganska många som slumrade till också, utmattade efter en mycket lång dag. 

26 augusti 2009